Göteborgsposten – 11 juni 1868, sida 1

m C VAR AR O U 4 sådan är hr X:s plan, sådana hans förhoppningar. Den förra synes mig lika enkel och praktisk, som de senare äro sannolika. Det är lika oförklarligt som bedröfligt att ingen före hr X. fått samma ide, den ligger dock nära till hands. Vid stimman med Städernas Allmänna Brandstodsbolag, hvilken hölls i förliden vecka, gick det första dagen ganska hett till; men så var också hr Sundvallson från Upsala tillstädes. Han har, som ni torde erinra er från den tid han satt i borgarståndet, ordet i sin makt, och han har sedan den tiden både hvilat upp sig och blifvit ordkraftigare. Ehuru han tått sin bildning i Upsala är hans språk ingalunda klassiskt; men det behöfver icke heller så vara vid en bolagsstämma. Han skrädde icke ord när han nu yttrade sig. I början blef han motsagd och det uppretade honom yttermera. Då kom man öfverens om att låta houom hållas, motsade honom icke vidare, men man slog honom i voteringarne, och då blef stämman tråkig för honom; han gick sin väg, flydde från valplatsen, och så återställdes lugnet temligen. Ifrigast striddes om det ifrågasatta husinköpet. Småstadsrepresentanterna bekämpade detta förslag med stor ifver. De större städernas ombud ansågo deremot absolut nödvändigt att bolaget borde inköpa ett lämpligt hus för arkiv och kontor samt för styrelsens sammankomster. Med stor röstörvervigt beslöts, att styrelsen för billigaste pris skulle inköpa Arfwedssonska huset vid Skeppsbron, tör hvilket egaren begär 250,000 rdr. Minoriteten blef natarligtvis mycket vred öfver detta beslut, men då den icke med framgång kunde rikta sin vrede mot majoriteten, så flck styrelsen, som naturligtvis icke deltagit i beslutet, sitta emellan. De två ledamöterna i styrelsen — den består af tre, bland hvilka ordföranden nämnes af K. M:t — skulle dem till straff och andra till varning icke återväljas. Att styrelsen med omsorg fullgjort sitt ganska besvärliga kall, betydde intet, ty vett exempel skulle statueras. Men styrelseledamöterna återvaldes dock med stor röstöfvervigt. Minoritetens kandidater voro t. f. medicinalrådet Wistrand och prof. Arrhenius, fastän de icke voro delegare i bolaget. När valet var fullbordadt begärde en af delegarne ordet oah förklarade att minoriteten icke hade önskat eller haft för afsigt att utestänga expeditionschefen v. Schantz och justitierådet Södergren ur styrelsen; men att man ville gifva dem ett klandervotum derföre att de icke afstyrkt husinköpet, och låta dem förstå att majoritetens beslut icke skulle verkställas. Derpå genmäldes å andra sidan att en sådan åtgärd från minoritetens sida vittnade om allt annat än takt; att styrelsen förfarit rätt som fästat bolagets uppmärksamhet på vådan at att bolagets dyrbara handlingar förvarades i ett eldfarligt hus, och att styrelsens pligt var att ställa sig de fattade besluten till efterrättelse. — Troligen antager ni att styrelsen är ganska väl aflönad; ja, hvarje ledamot har 1,500 rdr, obehagen häri ej inberäknade. Men apropos penningar, hvilka, det erkännes af alla, spela en så vigtig roll här i verlden, så kan jag nu återkomma till den kuriösa affären, som jag i ett föregående bref vidrörde, beträffande åtskilliga representanters reseräkningar. Jag hade redan i milt förra bref bort nämna, att när grefve Posse ingaf sin reseräkning, var det icke för honom bekant att priset på en hyttplats å den ångbåt hvarmed han skulle resa till Ystad blifvit nedsatt med 7!(; rdr. Kommen ombord blef grefve P. derom underrättad, då han genast lät draga försorg om att nämnde belopp i Riksgäldskontoret inbetaltes. Men ingen annan representant har, hittills åtminstone, på sådant sätt korrigerat sin tör högt tilltagna reseräkning. Såsom en allmån regel torde böra uppställas att hvarje representant är skyldig att vid sin reseräknings uppgörande debitera staten minsta möjliga belopp, således då resan kan ske antingen landeller sjöväg, upptaga dan cam bkbaatar otatan minertf HAAA.