Göteborgsposten – 11 juni 1868, sida 1

ckt hos D. F. Bonnier. TVN huru långt ångbåtsled är öppen den tid då hemresan sker. I allmänhet visar sig ock att dessa representanter derefter rättat sig. Men Per Östman från Botcå m. fl. tingslager gör derifrän ett lysande undantag. Han har uppställt sin räkning så som skulle han gjort hemfärden till lands. Han debiterar för jernvägsbiljett till Upsala 4: 65 och derfrån till hemmet (via Hernösand), 425(s mil, 127: 9, eller tillhopa 131: 74. Men till Hernösand kostar hyttplats på det förträffliga ångfartyget Hernösand II 23 rdr och då Östman bor 3 mil från staden med samma namn, så borde han rätteligen endast debiterat 32 rdr, ty sjövägen, som begagnades ätven af hans länskamrat Hörnfeldt, var redan öppen och trafikerad, då riksdagen slutade. Mest tilltagsen var dock Jon Jonsson från Gefleborgs län. Efter sex veckors vistelse här erhöll han permission och reste hem. Han sjuknade der och återkom ej under den öfriga tiden, 27, månader, till riksdagen. Men icke nog med att han ingaf en reseräkning, daterad Stockholm d. 9 Maj-, tastän han då icke vistades här, han debiterade staten med 25 rdr 50 öre för sin hemresa med ångf. Humboldt, som då icke kommit i gång; han lät genom ombud äfven uttaga hela riksdagsmanna-arvodet, 1,200 rdr, utan den ringaste tvekan om sin rättighet dertill, och hvarken mot denna åtgärd, icke heller mot dem som appburo högre resekostnad än de verkligen voro berättigade till, kunde någon verksam anmärkning göras, ty det är ej förutsedt att någon representant skulle vilja obehörigt debitera staten i ena eller andra fallet. Med skäl kan ifrågasättas om den representant, hvilken i egna angelägenheter hemreser på permission och ej återvänder till riksdagen, är berättigad till reseersättning för hemfärden. Han öfvergifver riksdagen i förtid och föredrager vården om sina egna angelägenheter i hemmet framför sitt kall här. Det har varit med en känsla af obehag som jag framlagt detta syndaregister. Det nar varit desto mera vidrigt, då bland dem, hvilka sålunda för några riksdalers vinst prisgifvit sin ställning såsom oegennyttiga folkombud, personer påträffas, hvilka sjelfve ganska ofta och med stort nöje utslunga stränga beskyllningar mot andra, som förmenas tillskansa sig af svenska folkets med svett och möda nopsamlade penningar, och hvilka personer likaledes alltid orda vidt och bredt om nödvändigheten att iakttaga den strängaste sparsamhet med statens medel. Men denna sparsamhetsregel följes icke å strängt af alla representanterna sjelfva. Det ofvan anförda utgör bevis derpå. Att en representant, som bedrifver landtbruk eller innan näring, begär tjenstledighet för någon xortare tid för att se om sitt hus, är obestridligen tullt berättigadt, särdeles om vistelsen hemma infaller då vigtiga frågor icke under tiden skola förekomma. Men det oskick, som redan börjat inrota sig, att representanter lemna riksdagen några veckor töre deusammas afslutande och stanna hemma, således undandraga sig att deltaga i förhandlingarne då ärendena hopa sig, men dock utan tvekan utkräfva hela riksdagsarvodet, är obestridligen klandervärdt, ty de ega icke rätt att betrakta sig såsom paradhästar, hvilka i denna egenskap skola åtnjuta sin rangon, ehvad de äro oller icke äro i tjenstgöring. Ännu en sak torde jag böra framhålla såsom ett oskick. Åtskilliga ledamöter i den komite, som varit nedsatt för att yttra sig om iadelningsverkets reorganisation, hafva samtidigt uppburit arvode både i denna komit( och såsom riksdagsmän. Det är dock klart att dessa dubbelfunktionärer icke helt kunna egna sin tid åt begge befattningarne och att den ena måste stå tillbaka för den andra, samt att de komiteledamöter, som icke äro riksdagsmän, få draga tyngsta bördan och arbeta mest. Dessa åtnjuta dock mindre arvode än de som taga komitearbetet lättare, undskyllande sig med göromålen såsom folkombud. För några dagar sedan afled frih. Thure Cederström, hvilken under de senare ståndsriksdagarne uppträdt såsom en varm kämpe lör religionsfriheten. I notifikationen om hans död meddelas att hans begrasning kommer att ega rum Fredagen d. 12 Juni kl. 10 f. m. uti härvarande katolska kyrka . Anledningen dertill att begrafningen förrättas just der är den, att han redan för flera år sedan otvergick till katolska trosbekännelsen, hvilket han alldeles icke gjorde någon hemlighet af; men, AA -ncOcOkf—— 0000 UREA