Göteborgsposten – 8 juni 1868, sida 1

stora kris? Det var underligt att hon ej hade hört något från (George, och denna omständighet gjorde henne endast så mycket mer orolig och ängslig. Han var upptagen med undersökningen som skulle sluta — med hvad? Med det hon nu kraftigt hade förebyggt. Så vandrade hon fram och tillbakäa och tänkte, under det platformen fylldes med menniskor och hon omgafs af detta stbj och denna förvirring som s i förbindelse med ett jernbantågs afgang. Då hon kort efter kom till ändan af platsformen och vände sig om för att fortsätta sin vandring, såg hon sin man gå hastigt bort till raden af kupger med den lilla kappsäcken i handen, som om morgonen blifvit sänd honom i Tokenhouseyard, och som hon hade packat med fistadt afseende på hans behof. Routh hade också isanning blifvit ickelitet förvånad öfver dess innehåll. Han gick bort öfver platformen med kappsic! ken i den ena handen och ett bref i den andra och såg sig spejande omkring, som om han sökte någon, och hon dolde sig så mycket som möjligt. I detsamma och just som han ville stiga in i en af kupterna, visade sig Jim Swain och gick fram till honom. Det vexlades några ord dem emellan, och derpå såg Harriet två personer, af hvilka den ene var en liflig, spenslig man i gråa kläder, vända sig till honom. Ånsträngande sina ögon, så att hennes hjerna började virka, såg hon på. Med obeskriflig hastighet ref han brefvet, som han höll i handen, i tusen stycken, så att bitarne flögo omkring honom, vände sig om och med en af de obekanta på hvar sin sida ech Jim efter sig — hvad gossen såg underlig ut, tänkte Harriet — gick han utmed Platformen och ut ge