Göteborgsposten – 6 juni 1868, sida 1

Lordågen den 0 JunI. gammaldags solida byggnad från sina båda frontespiser betraktat generationer, som kommit, generationer som försvunnit. Förbi densamma har Wadman i sin Ålefvande mårdpels mången gång vandrat in till katolikea på Kejsarkrogen för att få en sup för en sedel, hon var med, då sapespel kunde beskådas både i Engborgska huset och i numera Hypotekssöreningens fridlysta portgång, var mes då kungliga tödelsedagar med pomp och parad firades på Stora Torget, då detta för en timma eller par var rensopadt från Hisingsbönder och tross, var med då mobben vid sista upproret höll på att storma högvakten, har, efter hvad det påstås, fordom hadrats med Svederborgska andebesök, korteligen, skulle säkerligen kunna förtälja en hop intressanta saker, Åom våggarne kunde tala. I dessa dagar ha frontespiserna fått följa förgängligheten för att ge rum åt en vacker örvervåning, dock icke godvilligt. De fasta murarne trotsade i det längsta jernspettets anfall, dessa murar, hvilka ännu i dag äro så solida, att en nutidens byggmästare om dem yttrat: Skulle man bygga sådana hus nu för tiden, så skulle snart alla byggmästare vara ruinerade. I våra dagar är det endast hyresgästerna, som löpa risk att bli ruinerade. I sitt år från år alltmer moderniserade skick företer dock vår stad en rätt vacker anblick och mången resande har helt säkert önskat att medföra en eller annan vy deraf. I mindre skala ha äfven vyer, såväl i litosom fotografi funnits tillgängliga i bokhandeln, äfvensom, i enstaka fall, en och annan större vy deraf förekommit. På hrr Beijer och Kindals (firma: N. J. Gumperts bokhandel) forlag utkommer emellertid nu innan kort ett Goteborgs Album, hvilket torde förtjena att omfattas med ett större intresse. Det kommer att utgöras af 12 fotografier i stor qvart, utförde å Göteborgs Musei fotografiska atelier och omfattande vyer af stadens förnämsta gator och torg samt fågelperspektiver af staden och dess omgifningar. Subskription emottages å arbetet, som utkommer komplett inom nästa Oktober månad, å 2 rdr pr plansch, eller tillsammans 24 rdr, då derjemte en elegant portfölj gratis medföljer. De planscher, som hittills utkommit, utmärka sig fördelaktigt genom klarhet och jemnhet. Tillfällighetspjesen På Lorensberg har råkat illa ut för kritiken, hvilken isynnerhet skarpt! klandrat några numera uteslutna kupletter. Nekas kan icke att pjesen lider af en betänklig löslighet i kompositionen, af reminiscenser och karrikatyrer, hvilka icke ega motsvarighet i verkligheten, men den eger dock en och annan point som utvisar att om författarne (eller kanske direktören ?) icke haft för brådtom någonting vida bättre kunnat åstadkommas af det ingalunda oätna stoffet. Emellertid äro fru Caspår och hr Engström ett par lyckligt tänkta och förträffligt återgifna typer, lika, vi hade så när sagt otäckt natursanna som Ådet unga paret på modet är misslyckadt. Skaldens monolog och de af hr Otterström väl framsagda slutstroferna äro hållna i ett vackert språk och röja en frisk, poetisk känsla. En ung debutant, m:ll Söderberg, som utförde Jobn Blunds roll, gjorde ett mycket fördelaktigt intryck genom sitt ungdomliga och behagliga yttre och sin ganska vackra och klangfulla röst. Vi beklaga endast den unga sångerskan att nödgats iföra sig en för karakteren så föga passande, på den barocka krokan-figur-stilen alltfår mycket stötande kostym. Hr Boström förtjenar beröm för ett godt spel och väl träffad porträttlikhet med den oförgätlige, humoristiske sångaren. En vy af Lorensberg i våra dagar, målad som vi tro af hr L. Messman, är rätt vacker, men synes oss ej fullt lyckad i perspektivet. Slutdekorationen, Wadmans byst, är deremot totalt misslyckad. I en af våra universitetsstäder råkade under nattens heliga tystnad 2:ne glada Apollosöner i ett skämtsamt gurgel med hvarandra. Spetskula efter spetskula aflossades och det var länge ovisst åt hvilken sida segern skulle luta, då slutligen den ene af ordstridarne helt plötsligt utbröt: Ursäkta, är inte min herres namn 2. — Jo det är riktigt, blet svaret. — Son till den stora aritmetikern? — Rätt gissadt ja! — Det var ett bra bedröfligt facit ban skaffat till verlden fortsatte den envise frågaren under åhörarnes skallande skratt, och segern var hans. Göteborg d. 6 Juni 1868.