Göteborgsposten – 5 juni 1868, sida 2

uppfyller alla år 1848 uppställda fordringa att det kan vara säkert om alla folks fortf rande sympatier. Det ligger en för Preusse förödmjukande sanning häri. Från Frankrike berättas, att studer terna vid medicinska fakulteten i Paris upp vaktat Sainte-Beuve, för att uttala sin tack samhet för hans försvar af den medicinsk fakulteten mot angreppen i senaten. I sit svar på deputationens tal yttrade Sainte-Be uve bl. a.: Jag har sedan länge ansett at enda säkerheten för framtiden, för en fram tid af kraft och ära för vår nation, ligger studierna och isynnerhet i naturvetenskaper nas, de fysiska, kemiska och fysiologiska ve tenskapernas stadium. Blott derigenom för klaras och beriktigas många obestämda och falska idåer; derigenom blifva i närmare eller fjärmare tid många onyttiga och farliga frågor småningom oca omärkligt förminskade till vigt och värde samt måhända slutligen undan. trängda. Icke blott menniskans fysiska utan äfven hennes moraliska helsa skall derpå vinna, I detta afseende återstår dock ännu mycket att göra. Studeren, arbeten, m. h., arbeten för att en gång kunna hela våra sjuka till kropp och själ. Angående Derbydagenskrifves från E n gland att denna dag hade ensamt jernbanorna befordrat från London till Epsom ett antal af 120,000 menniskor. Lägger man dertill alla dem som på landsvägarne begifvit sig dit, antager man att hela antalet som bevistade kapplöpningen med säkerhet kan uppskattas till 400,000 personer. Att bland en sådan massa, i hvilken en hvar liksom under söderns karnevaler lemnar fria tyglar åt sina infall, galna upptåg skulle ega rum är klart. Genom publikens elegans ha Derbykapplöpningarne aldrig utmärkt sig, och år från år vinner det demokratiska elementet allt mera öfverhand. Följden häraf har blifvit, att om också männen at alla klasser här samla sig i brokig blandning, så draga sig de fina damerna alltmera tillbaka från Epsom, för att i stället med sin sköna närvaro pryda Ascotkapplöpningen, som eger rum d. 4 Juni. v En Timeskorrespondent som i Abyssinien sett kejsar Theodors lik beskrifver honom sålunda: Ehuru af ganska dunkel hudfärg hade dock ansigtet intet af neger i sig. Dragen voro vackert tecknade, men uttryckte dock mera kraft och beslutsamhet än finhet; pannan var massiv och tankfull, de tunna och fast slutna läpparne vittnade om sällsynt fasthet och viljekraft, kroppen var liten och smärt men väl och fast byggd samt dertill sammankrumpen och afmagrad tillfölje af de sista årens ständiga strapaser och sinnesrörelser i törening med nästan dagliga utsväfningar. I sina bästa dagar hade utan tvifvel Theodors personliga utseende rättfärdigat allt hans beundrares beröm; men hans tygellösa lefnadssätt under de sista åren hade på hans eljest imposanta anlete tryckt prägeln af grof sinnlighet. — Hans harem hade, trots hans kristendom vuxit till ofantliga proportioner, så att då löjtnant Prideaux vid underhandlingarne sade honom, att i fall han uppgåfve fästningen Magdala skulle han och hans familj kunna vänta en ärofull behandling, utropade han med en egendomlig blandning af humor och förtviflan: Hvad menar er anförare med familj? Är han beredd på att mottaga ett helt tusende? Från Turkiet heter det att allvarsamma oroligheter egt rum i Bulgarien. Den bulgariska befolkningen i staden Lovetsch har nemligen med eldvapen öfverfallit turkarne just gom de voro upptagna af att fira Bairamsfosten. En förbittrad träffning uppstod, och ett par hundra menniskolif skola dervid ha blifvit spillda. — För att draga folkets sympatier från Ryssland har man från Konstantinopel börjat i Bulgarien utdela i nämnde stad tryckta Evangelior. Men på dessas permar ser man turkiska vapnet och derföre förklara bulgarerna, att deras användande i kyrkan är omöjligt. j RR ETEN — tr 2A22 — RA a 5