Göteborgsposten – 5 juni 1868, sida 2

Från Utlandet. Gårdagens post medförde till oss inga utländska tidningar; hvarföre? — det hörer väl till dessa postföringens fördolda mysterier, som aldrig bli uppdagade. Vi äro emellertid derföre reducerade till att i de dagen förut anlända tidningarne göra en efterskörd, ett alltid otacksamt arbete. Från Preussen är alldeles intet att förmäla, om icke att man fortfarande är mycket belåten med bysättningstvångets upphäfvande. Denna lag, säger en korrespondent till Köln. Zeit., skall snart visa sina välsignelserika verkningar öfver hela Nordtyskland. Ännu några sådana reformsessioner och de i alla fall mycket enstaka stående angreppen mot det nya Tyskland skola alldeles förstummas. Dessa i sista raderna uttryckta förhoppningar torde dock ej så snart uppfyllas. Det är ej blott sociala reformer som ertordras för att det nya Tyskland skall bli hvad man vill göra det till — en enhet, som alla tyskar älska och med glädje underkasta sig — det fordras äfven att regeringen i Berlin låter leda sig at andra principer än som nu derstädes äro de förherrskande. Från Österrike har man ännu ej fått någon underrättelse om utgången af den ödesdigra frågan angående kupongskatten. Man tyckes besinna sig på saken, och väl vore om man besinnade sig så grundligt, att man lade hela förslaget å sido. Under tiden har man i Wien sysselsatt sig med en annan finansiel angelägenhet, som visserligen icke direkt berörde statens väl eller ve, men dock är af ganska stor vigt: vi mena frågan om den litterära eganderätten. Et antal dramatiska skriftställare och kompositörer ha nemligen haft öfverläggningar i denna sak. I förteckningen öfver de närvarande finna vi namn sådane som d:r Heinrich Laube, d:r Rosenthal, v. Flotow, E. v. Bauernseld m. fl. Det beslöts att i Wien nu befintliga auktorer skulle grundlägga en förening at tyska dramatiska skriftställare och kompovisörer. Det beslöts vidare, att man skulle ställa anspråken på honorarium till 10 proc. för ett stycke som ger helt spektakel, sex proc. för 2eller 3-akter och 3 proc. för ett enakts. Volks-Loit. skrifver med anledning deraf att skollagen, äktenskapslagen och lagen om kontessionsförhållandena erhållit kejsarens sanktion, alt dessa lagar, tillika med de förut antagna om jurydomstolar för politiska och pressförseelser, om rättigheten att utan kompetensdomstolars mellankomst anklaga embetsmän, om domares oafsättlighet och om ministersansvarighet, — utgöra ett bevis på att Österrike, utjagadt ur Tyskland, ur frihetens synpunkt ställt sig i spetsen för samtliga de europeiska staterna och att det i så fullt mått —