Göteborgsposten – 5 juni 1868, sida 1

—— — —n ——— nad 10 franes och för en vecka 5 franes. Dessutom utlemnas samiljediljetter för hela expositionstiden, för 30 francs. Sjolsva medlemmarne af generalkommissionen och komitCeraa få lot att betala sina biljetter, med endast 5 francs rabatt, en ringa ersättning i sanning för allt deras besvär. I afvaktan på sin med längtan emotsedda Åinvasion pacifique af främlingar suckar Havre och dess omgifningar för närvarande under bördan af en annan invasion, icke fullt så fredlig af sig och ej sedd med samma blida ögon. Det år en arme af skalbaggar, som oaktadt den outtrotiligaste jagt, hvarmed de förföljas, ständigt förökas och iill isynnerhet landtbrukarens förtviflan kasta sig med glupskhet öfver både träd och gröda. s Les Hannelons, kända, som jag tror, på våra landsbygder under namnet Ollonborrar, utgöra näst efter expositionen dagens mest brännande fråga, och oaktadt de hafva sina egentliga verksamhetslält på landet, komma de äfven in till Havre i stora hopar och tränga sig in öfverallt. På kasCserna, på teatern, konsertsalonger har man, innan man vet ordet af, en sådan best, som kommer och surrar en om näsan. Provinsens landtbrukssällskap avslå stora summor till deras utrotande och uppköpa dem a 20 francs pr hundra kilogrammer, hvarjemte ett särskildt pris är utsatt för den, som kan styrka sig hafva insamlat den största qvantiteten. Under en vecka hafva c:a 10,000 kilogrammer sålunda blifvit leversrade och kastade i hafvets sköte, det bästa sätt man bär påfunnit för att blifva af mod dem. Inåt landet blifva de å båle brända. Som det lär erfordras c:e tusen sådana småkräk, för att få ihop en kilogram, finner man deraf att deras antal är betydligt. Om nu denna landsplåga ej för mycket asskräckt er från att vilja blifva landtbrukare, så finnes häromkring ett ypperligt tillfälle att få denna önskan uppfylld. Man talar om att Frankrike i allmänhet är så tätt belolkadt, men så arbetas också flitigt på att stycka de stora terrängerna i små lappar för att snart sagdt hvem som heldst må kunna bli proprietaire. Det är isynnerhet de så ytterligt underlättade betalningsvilkoren, som låta så frestande. Om man t. ex. förbinder sig att betala en och en half franc i veckan under fyra ärs tid, blir man derför oqvald besittningsegare af ett område på 200 qvadratmeter, som man till på köpet genast efter lörsta inbetalningen får tillträda. Det är sannt, att man icke får mera än sjelfva terrängen, mer man är i alla fall jordegare och det för billigt pris ändå. På detta sätt uppstår denna mängd af små kommuner, hvaraf franska landsbygden är så öfverfylld, och nya skapas dagligen. Ett nytt sådant qvarter invigdes i Söndags vid S:t Adresse, straxt utanför Havre, och om ni icko är rädd att sträfva uppför samhällets höjder, kunna vi ju följas åt dit på en stund. Jag vet ej om jag nämnt att Havre är beläget vid foten af en bergås, som vid Cap la Heve stupar brant i hafvet. Från sjösidan presenterar sig denna temligen ovänligt, bestående af en rödbrun, kiselblandad lera, men går man uppför de slingrande vägarne, som föra upp På platån, utbreder sig ett omvexlande leende landskap. Skogsdungar, åkrar, ängar, kullar och dalgångar aflösa hvarandra. Ur alla vrår uppsticka tornspirorna från de många kommunerna, framskymta en ny farm eller en hel liten village. Man talar visserligen icke alltid det bästa om dessa små byars befolkningar — ni känner ju till nos bons villageois — men för den ytlige betraktaren, som ej går så djupt med frågorna, ser det så sött ut som helst. På vägen upp till S:t Adrsgse passera vi först ett enkelt ornament, en hvitaalad konisk sten, liknande en kolossal sockertopp, omgifven af ett högt jernstaket. Det är en minnesvård öfver en grefve Letebvre des Noettes, som 1822 omkommit vid ett skeppsbrott på irländska kusten och hvars sörjande enka låtit uppsätta denna minnesvård på en punkt, der den kan tjena de sjöfarande. Som den synes långt utåt hafvet, kan den nemligen användas som sjömärke. Straxt bredvid reser Big ett litet göthiskt kapell, helgadt åt Notre Dame des flots, sjömännens speciella patronessa, som de aldrig försumma att göra ett besök, vid anträdandet af en resa, för att bedja om vänliga vindar eller vid hemkomsten för att tacka för öfverståndna faror. Det lilla templet är öfverfylldt af fromma gåfvor, taflor föreställande brinnande och kantrade fartyg etc. Senast i sistl. April månad lärer besättningen på en fiskarbåt, som kantrat, till tack för sin lyckliga räddning ur lifsfaran gjort en pilgrimsfärd dit upp barfotade, hvilket N. D. des flots torde ha funnit sig särdeles smickrad af både för den steniga vägea och den kyliga ärstidens skull. Men vi glömma bort festen. Den är heller icke så särdeles storartad. Några af de vanliga marknadsstånden, en såpad mast, der det gäller att oaktadt den slippriga vägen, halare än mången hoftrappa, hinna upp till toppen, för att nedtaga en ros, som sedan utbytes mot nå gon silfverpjes, samt slutligen ett briljant syrverkeri. Måären, i glädje öfver sein nya skapolse, lät på aftonen illuminera sin egen rätt stora och smakfulla trädgård, som högtiden till prydnad uppläts till allmän promenad. För öfrigt flaggor, inskriptioner och äreportar, musik af soloamatörer på Cor de chasse, Cornette å piston och Mirlitonk, alla egnade att framkalla så mycket oljud som möjligt, ty utan det är fransmannen icke riktigt i sitt esse, sång, prat och skratt till långt in på natten och sålunda har S:t Adresse sätt sitt nya qvarter dIgnauval. Göteborg d. 5 Juni 1868. Väderloketolooram af osrdacgen från