Göteborgsposten – 5 juni 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Pates. Öfversättving. De samtalade ifrigt med hvarandra, och det värsta var att jag visste det de grälade, ehuru jag ej kunde höra ett ord af hvad de sade, och att den andre herrn retade och dref med mr Routh, och likväl gingo de hela tiden arm i arm som om de varit bröder. De fortforo att gå och det fanns ej en enda varelse på gatan, med undantag af dem och mig och en polisbetjent här: och der som icke brydde sig om något, och endast slog tillsammans händerna för att hålla sig varm och gick förbi. Då de kommit fram till bryggan och straxt intill alla de små trånga gatorna dernere, blef jag trött och hade icke längre lust att följa dem, och medan jag så tänkte att begifva mig till det torra hvalfvet, förlorade jag dem ur sigte. Gossen stod nu upp. Det förlägna, förvirrade och ohyfsade i hans sätt hade försvunnit; han mötte utan fruktan advokatens genomträngande blick och upplyftade sin hand med en uttrycksfull rörelse. — Himlen klarnade och jag var trött och det började gå rundt omkring i mitt hufvud. Jag satte mig i en portgång; der var ingen som kunde köra mig bort, och ) Forts. fr. N:o 197.