Göteborgsposten – 3 juni 1868, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens till Göteborgs-Posten.) Annandag Pingst. Ni väntade icke bref från mig i dag. Jag erkänner också uppriktigt att i förgår var det icke min afsigt att så snart skrifva till er. Äfven jag har hyrt mig ett sommarnöje, eller mera exakt uttryckt: jag har hyrt mig in i ett sommarnöje; ty i dessa bistra tider, då den strängaste sparsamhet måste iakttagas, vore det ju en skyhög dårskap af en exba ordinarie att ensam hyra ett sommarnöje, vore än boningen sammanfogad af diverse packlådor, såsom förhållandet påstås vara med en hel sommarkoloni vid stranden af Mälaren. Jag eftersträfvade en bostad med vacker utsigt åt Saltsjön, med lummiga träd, framför allt tyst och stilla. En sådan erbjöds mig. Egaren, som sjelf skulle bebo den öfra våningen, var en åldrig enkling, och sade sig äfven vara en stor vän af tystnaden. Vi blefvo snart ense om hyran. För säkerhetens skull åtog jag mig att sjelf hålla de behöfliga möblerna. Strapagemöblerna utsändes derför; åtskilliga gingo sönder på ditvägen, resten blir naturligtvis ekraserad vid inflyttningen, på sådant måste man bereda sig då man hyr sommarnöje. I Fredags afton flyttade jag ut. Frisk luft, grönska, vacker solnedgång! Jag blef hänryckt. Men hänryckningen började deklinera, så snart jag kom under tak. Nästintill mitt sofrum fanns ett annat rum, som förvandlats till — barnkammare. Värden var farfar, det hade han förtegat; fem små afkomlingar efter honom i andra led täflade med den mest beundransvärda energi att högljudt protestera mot den påbjudna tystnaden. Barnjungfrun bemödade sig, och icke utan framgång, att ötverrösta dem. Vid soluppgången tystnade ändtligen den siste at mina grannar. Jag somnade då. Men vid Ss-tiden vaknade värden, som bodde öfver mig. Han måtte egna stor