Göteborgsposten – 3 juni 1868, sida 1

m — bron, och som i det sall är eget i sitt slag, att hela bottenväningen redan är försedd med brandfria hvalf. Huset är uppfördt af Tessin, eges nu af firman Tottie Arvedson och kan fås för 250,000 rdr. Men jag betarar att bolaget äfven nu skall försaka tillfället att sätta sina handlingar i säkerhet och sålede skall förkasta husköpet. Orsaken dertill är, att en fraktion inom bolaget vill flytta hela brandförsäkringsverket från hutvudstaden till någon landsortsstad, hvarvid såsom skäl anföres, att kostnaden för styrelselokal derigenom blef billigare. En fraktion förordar Jönköping, en annan Örebro, men begge förbise att ett verk af så stort omfång, hvilket stundom då en större brandskada inträffar skyndsamt måste uppnegociera mycket penningar, svårligen kan göra det lättare och på billigare vilkor än just i hufvudstaden. Emellertid kommer sannolikt det sätt hvarpå bolaget nu afgör frågan om husinköpet, att blifva betecknande icke blott med hänsyn till åtgärden att erhålla en mot eldfara betryggad lokal, utan ätven i afseende på det stora flyttningsförslaget al hela styrelsen. Ni har troligen observerat att här finnes en institution benämnd ÅAllmänna Hypotekskassan för Sveriges städer. Då förslag väcktes om bildandet af en sådan anstalt före ställde sig husegarne, särdeles i de mindre städerna, att den ganska lätt skulle kunna organiseras och utan svårighet erhålla tillräcklig utlåningsfond helt enkelt genom att upptaga ett utländskt lån. Från ett stort anta! städer hitsändes genast deputerade tör att rådslå och organisera. Etter fem års förlopp, om jag ej irrar mig, har man nu kommit så långt att reglementet blifvit sanktioneradt, bolaget är organiseradt och styrelse vald; men endast en liten omständighet gör att bolaget icke kommit i verksamhet — omöjligheten att kunna anskaffa det kapital som skulle utlånas; och nekas kan ej, ju mera man tänker på saken desto tydligare inses att den säkerhet, som flertalet af våra många trähusstäder erbjuder. är temligen chimerisk. Sannolikt skall det till många millioner rdr uppgående lånet icke kunna erhållas förr än kapitaler ej mot bättre säkerhet kunna placeras. Denna hypotekskassas delegare voro kal lade till sammanträde här förliden Fredag. Inklusive styrelsen, som icke var fulltalig, be söktes stämman endast af tretton personer. Ett stort antal städer hade dragit sig tillbaka; åtskilliga städer hade intagit en afvaktande ställning, men skola naturligtvis rycka upp i ledet när lån fås. Af de utsedda revisorerna hade endast en, från Kalmar, infunnit si;. men hans arbete blef också ganska lätt, ty räkenskaperna utvisade att det belopp, som deri förekommer, utgör endast 5,500 rdr, hvilka bolaget icke tillskjutit, utan erhållit såsom lån för organisationskostnaders bestridande af Städernas brandstodsbolag. Bolagets utgifier hade ökats med omkr. 1,300 rdr, och skuiden är således c:a 6,750 rdr. Huru betäcka den? Jo, antingen uttaxera beloppet på de resp städer, som gått in i denna hypotekskassa, eller tortfarande blifva gäldenär hos Brand stodsbolaget. Men äfven andra vidrigheter kommo till. Af styrelsens ledamöter kunna två icke-husegare väljas i hufvudstaden; de skola utgöra styrelsens kärna. Dessa två voro f. d. statsrådet grefve H. Hamilton, ord förande, och grossh. Fröberg, vice ordf. Den förre afsade sig befattningen i ett fint motiveradt skriftligt anförande. Riksgäldskontoret, der grefven är ordförande, skall snart upptaga det af riksdagen beslutade stora lånet, och grefven befarade att en konflikt kan uppstå mellan nämnde kontor och hypotekskassan. Jag tror dock att i detta argument endast låg en fin ironi. Men gretven tillade, att han dessutom betviflade möjligheten för hypotekskassan att komma i verksamhet, och deri har han sannolikt rätt. Hr Fröberg undanbad sig ätven att bli återvald. — Slutligen lyckades det bolaget att förvarfva sig frih. Liljencrantz och grosshandl. G. Roth såsom styrelseledamöter. Då jag nu så länge ordat om en institu tion, hvars bestämmelse var att göra i penningar, erinrar jag mig ett annat penninge