Göteborgsposten – 2 juni 1868, sida 1

flera tusenden andra, hvilka väntade på att afbrännandet af det stora fyrverkeriet skulle börjas, efter det förberedelser till detsamma gjorts i flera dagar. Snart antände ätven en elddufva de första pjeserna, och det ståtliga fyrverkeriet började; hvilket på det mest önskvärda sätt gynnades af vädret, som var herrligt. Den ena pjesen täflade med den andra i bländande ljusprakt, tills slutligen, liksom genom ett trollslag, konungens namnchiffer brann, omgifvet af Lunds stads och dess universitets sigiller i brokiga färger, omgifna af brusande eldkaskader. Ä Efter syrverkeriets slut skingrades den stora folkmängden, under det ett annat betydande antal personer begaf sig ånyo upp i Föreningen, i hvars rum på undra botten den af studenterna för deras gäster anordnade sexan gafs, bevistad ätven af prins Oscar och flera honoratiores, hvilka spisade i ett gärskildt rum. Efter det sexan väl inmundigate ocn då prinsen aflägsnat sig, samlades man åter till Nachspiel i högtidssalen, der bålar vinkade å långa bord. Docenten Westdahl beträdde först tribunen och föreslog en skål för konungen och hertigen, hvarefter adjunkten Odhner i ett vackert tal helsade studenternas gäster från Köpenhamn, Helsingtors, Kristiania och Upsala. — Å de danska studentäårnas vägnar tackade deras deputerades ordförande V. Rode i ett anslående tal. Från Helsingfors tackade deputationens ordf. Alfthan och detta på ett sätt, som gång efter annan framkallade stormar af jubel. Man bar honom i svindlande fart på sina armar kring salen, hvarefter Suomis sång ljöd med sina enkla, vemodsfulla tuner. norska studenternas vägnar tackade kandidaten Fritz Hansen och å upsaliensarnes docenten Solander, båda vältaligd, kraftiga och sanningskära i sina yttranden. Jag beklagar, att jag ej kan återgifva dessa tal, hvilka alla fyra buro hvart för sig en framstående nationel och originel prägel. En jemförelse emellan dem vår af det största intresse. Docenten Svensson helsade derpå äldre akademiska medborgare ; general Hazelius tackade. Sedan rektorn för Rostocks universitet derpå framfört de tyska studenternas helsning till Lunde studenter; blef ordet alldeles fritt. En del talare uppträdde, men ljusen slugktes, morgonens dager bröt in och bragte den ene ester den andre att flykta från denna glädjefest för att hemta någon hvila, eder korrespondent bland dem. Kl. 7 i dag morse väcktes vi åter af salut, som tillkännagaf, att festligheternas sista dag var inne, promotionsdagen, denna med så månget af oro klappande hjerta motsedda och med så ifrigt arbete eftersträtvade dag. Sodan processionen på vanligt sätt uppkommit i koret, rikligt emyckadt af damer i lätta och ljusa toiletter, besteg professor Gellerstedt, promotor i medicinska fakulteten, tribunen och höll ett tal, af hvilket jag ej kunde höra mer än ett och annat enstaka ord. Protessor Pramberg kreerades derefter till jubeldoktor, hvarefter professorerna Zetterstedt och S. Nilsson, svenskar, samt Gram, Steenstrup (trån Köpenhamn) och Boeck (från Kristiania) förärades med värdigheten af hedersdoktorer. Kandidat Lindgren var primus och adjunkt Lövegren (broder till direktören för Göteborgs T.ädgärdsförening) ultimus vid denna promotion, vid hvilken kreerades 7 eller 9 st. nya medicine doktorer. Professor Axel Nyblaus besteg derpå, såsom filosofiska fakultetens promotor, tribunen eller katedern. Efter det han hållit det öfliga talet, hvars innehåll jag ej heller kunde fatta, reste sig prokansleren biskop Flensburg och framträdde med en af ordensmarskalkarne till hertigen af Östergötland, på hvars hufvud han satte lagerkransen såsom filosofie doktor. Prinsen mottog synbart rörd denna hyllning, hvilken var helt och hållet extra ordinarie eller utom ceremonielet. Derpå utropades till jubeldoktorer professor Hill och kyrkoherden Paulsson, af hvilka dock ingendera var tillstädes, Deremot mottogo grefve Henning Hamilton, redaktör Strandberg, professorerna Fredrik Wahlgren, Westergaard (rektor från Köpenhamns universitet), Rasmus Nielsen och Steenstrup sjelfva personligen kransen såsom hedersdoktorer. Derefter börjades kreeringen af de nya doktorerna eller magistrarne, 34 till antalet, kandidaterna Gustrin primus och Falk ultimus, nvarpå-den högtidliga akten afslöts såsom vanigt med bön, efter hvars slut processionen besat sig till Lundagård, hvarest den upplöstes. Redan kl. 3 gifves dock promotionsmiddagen, och kl. 5 ger staden sin offentliga fest, hvilken ir punktum och qvantum satis. Vädret är alltjemt det herrligaste man can tänka sig. Menniskor hvimla också i talik mängd under Lundagårds lummiga kronor, ör att redan i morgon öfvergifva den gamla ärdomsstaden och lemna den tyst och öde såom förut. A. K. —-— — —-— — Fe MOM mm Dm RH D D ——A—13-. k——— — —