Göteborgsposten – 30 maj 1868, sida 1

Nn börjas promotionen. Som lätt man kan förstå Hvar Prestkrage blir Doctor theologix Och Fallmon — skall man tro det? — man ock kan skåda få Som Doctor — hur insamt! — philosophie Hur Räftungan blir juris Doctor genast ofvanpå Från att förklara, guns igt man oss friel ; Solanum Dulcamara så rödlätt och kavat Är fjerde fakultetens förnämste kandidat. pensse. Nu vidtager banketten, ho mäktar skildra den? Ej slikt man fräckt med bläck och penna måler Men raskt den lär gått undan, man sagt, serveringen Af nektar ur naturens fyllda bälar. Desslikes kan man våga den förutsättningen: Der saknades nog ej charmanta stålar. Till sist der, som det höfves en comme il faut bankett, På qvallen gafs en fin-sin naturoch vår balett. Men solen sjönk. Vid vesterns kant En stund hon syntes dröja Och tvekade, det syntes grannt, Att fälla nattens slöja. Hon dröjde gerna än en stund Vid denna Fjubelsest i lund. OO, hur herrligt Majsol ler, ha vi kunnat sjunga hvareviga dag under denna välsignade månad. Aldrig förr, till och med så långt tillbaka som stadens äldste kunna minnas, har naturen haft så brådt att pryda sig i hela sin förföriska skrud. Pingstliljor långt före Pingst. ekarne utspruckna i Maj månad, har man någonsin hört på maken? Menskligheten frossar också af de njutningar, naturen så frikostigt erbjuder, ut, ut ur boet vilja alla, men huru många kunna väl det i denna idoghetens och affärslifvets surrande kupa? Nu komma dock två af dessa fridagar, hvilka ännu icke blifvit utstrukna ur almanackan och det torde v.ra högst antagligt att vår goda stad under desamma kommer att påminna om jorden vid skapelsens begynnelse sådan den skildras i första Mosebok. Till lands och vatten skola skaror utvandra för att dricka helsa och insupa kraft till nya ansträngningar, nya sträfvanden till egen och samhällets förkofran. De som af en eller annan orsak under dessa dagar icke begitva sig extra muros skola dock helt säkert förflytta sina stofthyddor till Trädgårdsföreningens park, der en sextett af Kronobergs regementes musik-kår om altvarne musicerar, eiler till Lorensberg, hvarest en del af Göta artillerimusiken morgon, nej endast middag och afton låter sina toner ljuda och der dir. Rohde i morgon inviger det restaurerade Thalia-templet. De i den nya tillfällighetspjesen På Lorensberg, af firman Engström Lange, förekommande personerna äro följande: Skalden (Wadman), framställd af hr Boström, John Blund (m:ll Söderberg, en ny acqvisition för sällskapet, som det säges begåfvad med god sångröst), Göthborg (hr Otterström) patron Trögelin (hr Casper), Lars, hans betjent (hr Rodhs), Flinkenberg, hans cicerone (hr Lange), Felix, ung man på modet (m:ll Eriecsson), Ernestine, ung dam på d:o (m:ll Ellmin), Sordin, instrumentmakaregesäll (hr Ullberg), Christine, hans kiresta (fru Cederberg), Granat, artillerist (hr Engström), Lisetto, hans käresta (fru Casper), Andersson, . d. nattväktare (hr Svensson), en tafvelhandlaro (br Tirander), två kolportörer (fru Tivander och mill Stadtlander). I Slägtingar, som gifves till förpjes, spelar hr Rohde Schumrichs roll. Lorensberg har nu sin musikpaviljong, hvilken dock snart nog lärer komma att uppsta i en ny och förklarad skepnad ett stycke närmare restaurationsbyggnaden. På den plats der den gamla musikpaviljongen nu står kommer i, som man vill hoppas, en icke aflägsen framtid, Göta Par Bricols minnesvård öfver Wadman att resa sig. Lorensberg har vidare sin stora teaterpaviljong, men hvad det i icke har är en mindre paviljong der ett godt musiksallskap kunde brinEa en väl behöflig omvexling i de eljest nog enformiga nöjena. Eit godt musiksällskap? Skulle ni händelsevis vilja plantera tarrachimmens halft förvissnade bolmört i Lorensbergs nyrensade jord? Var lugn, min nådigaste, det finnes verkligen goda musiksällskaper, till hvilkas prestationer ni säkert sjelf godhetsfullt skulle låna ert förtjusande öra, om ni blott sattes i tillfälle dertill, vi nämna exempolvis Beyerböckeka, vi nämna Zedelerska kapellet, Det sistnämnda uppträder f. n. med mycket bifall i Caf du Commerce, dit ni dock troligen icke dristar bege er. Annat vore om t. ex. den fordna danspaviljongen å Lorensberg inreddes för dylikt ändamål, då skulle man helt säkert en och annan gång der få se både er och många af edra medsystrar. An sestivitetssalongen i andra våningen då, är den icke tillräcklig för edra pretentioner? — Jo, visserligen till storleken, men ni måste sjelf medge att den är ett högst olämpligt och otacksamt musikrum, och torde dessutom komma att i förtid skadas af cigarrök m. m. om den upplätes till permanent musiksal.