Göteborgsposten – 29 maj 1868, sida 2

att gå till George Dallas klockan elfva. Denna mellantid plågade honom, och han kunde ej öfvertala sig att söka arbete men hade intet emot att sla dank och styrde derföre kurs åt Piccadilly till för att afvakta tiden. Men då Jim kom till det hus, hvarest mr Felton och mr Dallas bodde, öfverraskades han af att se det utgöra föremål för en liflig nyfikenhet hos en mängd menniskor, som skockade sig på trottoaren oaktadt en polisbetjents kraftiga bemödanden att åstadkomma fri passage för två damer, hvars vagn höll utanför dörren, och af hvilka den ena synbarligen var djupt bedröfvad. Jim armbågade sig genast fram till midten af trängseln och gjorde en mängd ifriga frågor, på hvilka han erhöll flera men motsägande svar. — Han är död! Nej, han är det icke! Det är hans bror, säger jag er. Jag hörde kökspigan berätta mjölkbudet det. Det är icke hans bror; den äldre herrn är hans onkel, och han har mördat sin kusin. Dessa voro några af de meningar, som Jim uppfångade, medan hans nyfikenhet och oro stego till deras högsta möjliga grad. — Hvad är det, hvad är det? Säg mig det. Har något händt mr Dallas? frågade han bönfallande tjenstflickan, som öppnat dörren för de båda damerna (hvilka det slutligen lyckats att komma in i huset) och just stod i begrepp att stänga den midtför näsan af några dussintal nyfikna, som sökte att tränga in i förstugan och se in genom dörren i matsalen. (Forts.)