Göteborgsposten – 28 maj 1868, sida 2

— Till Newyork — på Lördag. Harriet vände sig hastigt bort ifrån henne och höll under en minuts pinsam tystnad sitt ansigte doldt, hvarpå hon med ett ljud likt en suck och ett snyftande, men ett sådant ljud som den lyssnande aldrig förr hade hört, åter intog sin förra ställning. Den andra vågade under flera minuter icke se på henne, men då hon gjorde det fästade sig Harriets ansigte för al tid i hennes minne såsom bilden af en menniskas ansigte, hvilken dött af idel smärta. — Tack. Denna bekännelse är åtminstone sann och gör resten lätt. Skall jag antaga, att ni nu icke längre önskar att hålla denna öfverenskommelse? — 0 ja, ja. Rädda mig för Guds skull! — Genom att rädda konom, ja. Ni måste lemna England i afton och han mäste följa efter er i morgon. Blif ej rädd; jag sade följa efter, icke träffa tillsammans med er. Ni måste verkligen resa. Hvarje falskt föregifvande skulle vara fruktlöst; häri låter han icke föra sig bakom ljuset. Ni mäste begifva er öfver Canalen i afton och telegrafera till honom i morgon från en eller annan fransk stad, som ni genast kan lemna, om ni så finner för godt. Det blir er ensak. I morgon afton kan ni, om ni vill, återvända till England och komma nog tidigt till Liverpool för att segla till Newyork på Lördag. På så sätt kan ni undgå honom och blifva fri. Mot er vilja skall han icke följa er till Newyork, hvarest ni beskyddas af edra vänner och er ställning. Ni behöfver endast att skrifva och förbjuda honom det. (Forts.)