Göteborgsposten – 26 maj 1868, sida 2

rättelse i de demokratiska bladen om att Bismarck beträffande tullparlamentet skulle yttrat: Det är jag som lagt detta ägg; om det icke utvecklar sig enl. min önskan, kan jag alltid trampa sönder det. Rättegången mot de 22 hånnoveranare, som blifvit anklagade för högförräderi emedan de slutit sig till den s. k. hannoveranska legionen, hvilken förlidet år värfvades för konung Georgs räkning, är nu afslutad. Blott en vid namn Freese blef frikänd. En blef dömd till 15 månaders fängelse och de öfriga till 1 års d:o. Såsom telegrafen redan berättat från Österrike har äfven deputeradekammaren derstädes antagit den interkonfessionella lagen. Oppositionen lät sina anmärkningar mot densamma falla, för att förekomma allt uppskof. Man tror att regeringen inom kort skall bekräfta lagen. — Hvad regeringens finansförslag beträffar, anser man att det skall gitva anledning till heta strider. Särskildt är man ytterst missnöjd med skatten å räntebärande statspapper, hvilken finansutskottet föreslagit till 25 procent. Regeringen sjelf hade blott föreslagit den till 17 procent. Icke nog med att protesterna från utländska långifvare växa till hotande proportioner, utan en annan olägenhet vidlåder äfven den ifrågavarande skatten. Inom landet är det nemligen mest personer med små inkomster, hvilka nedlagt sin förmögenhet i statspapper. Dessa personer skulle således nästan uteslutande få bära tungan af den nya skatten, medan de rikare skulle nästan helt och bållet slippa undan. I Somogy i Ungern har bildat sig ett röfvareband, hvilket tillochmed levererar säktningar med Pandurerna. På en enda dag hade bandet gjort röfverier på tvenne ställen och dervid bl. a. tagit en summa af 10,000 gulden. Man har anslagit en summa af 4,000 gulden som belöning för röfrarnes gripande. I England är ministerens ställning mycket pinsam. Vid omröstningen om skotska reformlagen led den nemligen tvenne nederlag, såväl genom Bonveries som genom Baxtars förslag. Sedan det första nederlaget egt rum trodde man att oppositionen i afseende på det andra skulle visa sig försonlig. Så trodde äfven båda partierna och slutligen förmodade såväl regeringens som oppositionens ywhippers in detsamma. Dessa rinpiskare! hvilka ha den egendomliga och ingalunda lätta uppgiften att vid omröstningen samla till parlamentet sitt partis medlemmar, hvilade sålunda på sina lagrar och resultatet blef att i stället för att vid den förra omröstningen 413 medlemmar voro närvarande så funnos vid den senare blott 214. Vid den förra omröstningen var det blott fråga om en kompromiss. Regeringens tidigare plan, att förstärka underhusmedlemmarnes antal med 7 eller 10 tilltalade hvarken regeringen eller oppositionen. Det engelska underhuset är nemligen redan förut med sina 658 medlemmar öfverbefolkadt. Kanslersembetet vid universitetet i Edinburgh har blifvit ledigt genom lord Broughams död. En församling af universitetsmedlemmar har uppställt Gladstone som kandidat till platsen. — Det lärer vara fråga om att begrafva lord Broughams lik i Westminster Abbey. : En petition till förmån för qvinnors valrätt har blifvit öfverlemnad till underhuset. Den har 21,757 underskrifter, och i spetsen för dessa läsas mrs Sommervilles och miss Florence Nightingales namn. Från Italien berättas att jernbanan öfver Mont-Cenis nu är fullbordad och invigd. Det intressantaste af färden är passagen nedför från det nära 5,000 tot öfver hafvet belägna passet, en väg som tillryggalägges på 30 minuter. Trots den svindlande hastigheten ådagalägga bergslokomotiven den största säkerhet i sina rörelser och visa sig lika lydiga som en väl inkörd häst. Från Rom berättas, att drottningen af Spanien vid sin dotters giftermål med exkonung Frans broder egenhändigt skrifvit till den senare, att hennes bistånd vore säkert, så snart neapolitanarne och sicilianarne rest sig för honom. I samma berättelse uppgitves, att fransmännen mellan d. 10 och 15 Juni skulle återvända till Rom. Militärintendenturen derstädes, heter det vidare, bereder qvarter för flera tusen man, och förråderna ökas oupphörligt. Frivilliga, mest spaniorer, ankomma i stora massor och öfvas flitigt. Grefven af Caserta, Frans II:s broder, skall vara utn imad till deras general, och trupperna skola uppställas vid sydgränsen af Campagnan — Om dessa uppgifter äro sanna, finner man lävt att italienska regeringen ej kan likgiltigt åse dylika tilltag.