Göteborgsposten – 26 maj 1868, sida 2

Handelsfördraget hade ingen skuld deri. Detta tal väckte ofantligt uppseende. Steg för steg följde Rouher hr Pouyer-Quertiers uppgifter, och hela den byggnad han uppgjort för att bevisa landets tillbakagång och idess industris förfall ramlade likt ett korthus för den förträfflige talarens mäktiga andedrägt. Handelsfrihetens sak bör efter detta vara för alltid räddad i Frankrike. Det ifrågavarande talet fortsattes dagen derpå af Rouher, som då genom ett särskildt bref från mr Gladstone bevisade att PouyerQuertier citerat honom falskt, då han i hans mun lagt den uppgiften, att England genom frihandeln skulle vunnit fyra eller fem gånger så mycket som Frankrike. Kouher tillade att Frankrike för närvarande till europeiska marknader exporterar för omkr. 700 millioner mera än England, och att det förra blott står efter det senare i afseende på exporten till Östern. Han uttryckte sin förhoppning om att Frankrike genom energisk täflan och genom att försmå räddhågans räd skulle kunna täfla medEngland äfven i handeln på Ostern, hvilka ord helsades med starka bifallsrop. Under Rouhers båda tal betedde sig Thiers på ett sätt som var dubbelt ovärdigt hos en så gammal man. Med sin starka falsettstämma som genomträngde biftallssorlet skrek han oupphörligt: Ni pratar bara adSurditeter! Ni vet icke hvad ni säger! Pouyer-Quertiers uppförande var just icke mycket anständigare. Rouher iakttog å sin sida ett fullkomligt lugn. — Flera talare, bland hvilka Thiers, Olivier, Berryer m. fl., hade anmält sig. Detta hvad handelsfriheten beträffar. Petitionen i afseende på lärofriheten vid universiteten och den materialistiska riktningen i vissa professorers satser, behandlades i senaten, hvarest det gick något anständigare till, men äfven der var den första sammandrabbningen het. Den som der uppträdde var Sainte-Beuve. Denne grånade kritiker uppväckte ett ofantligt uppseende genom den visa måtta, med hvilken han uppträdde till föravar för lärooch tanketriheten på det vetenskapliga området. Den presterliga petitionen hade just framskjutit den religiösa frihetens princip för att desto bättre kunna maskera sina reaktionära, strängt ultramontana ayftningar. berfore förklarade också SainteBeuve i slutet af sitt tal att han älskade friheten, men ännu mera civilisationen och derföre ville han rösta mot petitionen. — Undervisningsministern Duruy, hvars störtande är ett af petitionens ändamål och som på regeringens vägnar, såsom vi förut nämnt, skall försvara petitionen, har ännu qvar på sin sida talare sådana som Chevalier, Lagueronnigre, Bonjean m. fl. Å andra sidan ha talat baron Dupin (fullkomligt misslyckadt) samt kardinalerna Donnet och Bonnechose. Budgetskomitken ger icke efter i sina påståenden emot ministrarne, utan tordrar att på krigsbudgeten skall nedsättas med 40 mill, och att således det lån som kommer att upptagas skall inskränkas till 400 millioner. Den 19 d:s egde kejsarens och kejsarinnans 8. k. förtroliga bal rum. Nu som alltid var stor brist på dansanta kavaljerer, hvarföre kammarherrarne måste sormligt pressa kavaljerer. kejsaren såg frisk, men åldrad ut. Han talade mest med generaler, hvilket man anser som anmärkningsvärdt. Prins Napoleon, som var närvarande, syntes vara vid godt lynne. Såsom vanligt voro skriftställare och konstnärer inbjudna till stort antal. I anledning af general Faillys tal i lägret vid Chalons förklarar Moniteur de VArmåe att generalen ingalund: tört ett språk, som låter förutse möjligheten a! et krig, och att inrättandet at en instrukt onskär blott står i sammanhang med vapnens ombildning. Från Preussen är just ingenting annat att omförmäla än det redan pr telegraf bekanta afslutandet af twllpariameniets förhandlingar. Efter det d. 7 d:s skedda tlörkastandet at det nationalt-liberala particts misslyckade svarsadress på konungens thromal ha förhandlingarne mest gått ut på afkarer. sam för utlandet sakna intresse. Grelve Bismarcks af oss några gånger omnämnda uttalande på mötet d. 18 d:s är det enda vigtiga som i parlamentet gått öfver detta europeiska orakels läppar. De vigtigaste lagförslag som antagits äro det om handelstrakten med Österrike och lagen om tobaksodlingens likformiga beskattning inom alla tullföreningens stater. Tullen på petroleum har förkastats. Det politiska närmandet emellan Norden och Södern har som man vet icke tagit så stora steg framåt som man hoppats; dock framträdde de sista dagarne en något försonligare stämning. D. 21 d:s gåfvo medlemmar af köpmansståndet i Berlin i det nya börshuset en stor fest för medlemmarne af tullförbundsrådet och tullparlamentet. Grefve Bismarck föreslog vid denna fest sjelf skålen för sydtyskarne och den baierske ministerpresidenten Hohenlohe uttalade sin önskan om alla tyska stammars förening. En skål för förbundskansleren, utmA mm EA