Göteborgsposten – 25 maj 1868, sida 2

Medan Cunningham skrattade af hjertans lust och George frågade sig sjelf hvad Tatlow väl kunde mena, afbröts de båda männernas samtal derigenom att en tredje person inträdde på byrån, hvarför George tog farväl oeh gick. Men då han kom ned till förstugudörren stannade han, sprang åter upp för den första trappgången och vek in i ett litet genom ett fönster, i taket sparsamt upplyst rum på högra sidan om den första trappatsatsen. I denna helgedom lågo stora inbundna och oinbundna högar af Mercury. En tjock volym låg uppslagen på ett massivt bord som stod midt i rummet. Den innehöll numren af tidningen för första hälften af det innevarande året. — Låt mig se, sade George; hon var icke fullkomligt viss på om det var den 22:dre; mer det måste ha varit ungefär vid den tiden. Derpå vände han bladen och genomögnade annonsspalterna, tills han i en af dem fann den varning, Clare Carruthers hade sändt Paul Ward, och hans ögon fylldes med tårar, då han läste den. Han kallade på ett biträde vid tidningens kontor och begärde ett exemplar af det ifrågavarande numret, klippte omsorgsfullt annonsen ur tidningen och lade den i den plånbok han ständigt bar på sig, och i hvilken han förvarade Clare Carruthers ofrivilliga gåfva. Då George öppnade dörren till den droska, i hvilken han hade farit från Mercarys byrå till Piccadilly, kom Jim Swain fram till hjulet och frågade om han finge tala med honom. — Ja, gerna svarade George i det han steg ut; har du något att säga mig från mr Routh?