Göteborgsposten – 25 maj 1868, sida 2

ALA ————— och skämtsam sida och han kunde ej blifva klok på denna förklaring. Hvad i all verlden kan jag ha med den saken att göra ? sade han. Mannen måste verkligen ha förlorat det rätta spåret. Ingen i verlden kan, hvilket är ju temligen klart, vara mera i okunnighet om Feltons affärer än jag. Han måste vara på en alldeles falsk väg, och har han burit sig dumt åt, så är det endast att spilla tid och penningar att använda honom. — Nåväl, sade Cunningham något stött öfver att George icke fann lika stort nöje som Han sjelf i detta ypperliga skämt, allt det der måste ni afgöra med honom och om ni kan — men det tviflar jag sannerligen på — underrätta er af honom, huru Paul Ward har blifvit inblandad i er kusins angelägenheter (om han har blifvit det, ty icke ens det är jag säker på, åtminstone har han ej sagt det) utan att ni haft kännedom derom. Jag meddelade Tatlow för kort tid sedan er adress i Piccadilly och sade honom att ni skulle vara der om ett par dagar. — Hvad sade han då? frågade George med stigande förvirring. — Han sade att han skulle höra efter er der hvarje dag till dess ni kom — han har säkert varit der i dag eller också träffar ni honom der när ni kommer hem — och försvann sedan han fått alla de upplysningar jag fann för godt att meddela honom med undantag af den han önskade, hvilket jag antager just vara rätta sättet att gå till väga med en spanande polisman, som håller alltför strängt på diskretionens lag.