Göteborgsposten – 25 maj 1868, sida 2

— Nej sir, sade Jim, det är nägot mycket vigtigt, som jag borde ha sagt er för länge sedan. Det rör just icke egentligen mig sjelf — och — — Det gör detsamma Jim; du kan berätta mig alltsammans inne i huset, sade George muntert. Kom in. Han öppnade med sin nyckel och inträdde med Jim i förstugan; men der mottog mr Felton honom med ett bekymradt och allvarsamt ansigte, i hvilket, som George straxt säg, funnos ytterligare spår af oro. — Jag är mycket glad att du kommit, George. Jag fann bref här när jag kom tillbaka. — Bref ifrån Newyork? — Ja. George lät Jim stanna qvar vid dörren och gick med sin onkel in i det rum, hvarifrån denne nyss hade kommit ut. Mr James Swain, som var vand att tillbringa en god del af sitt lif på trappor, vid hästhufvuden och stundom i kök, och för hvilken den granna förstugan i huset i Piccadilly framstälde sig som ett behagligt ställe, fann för godt att sätta sig och vänta tills mr Dallas fick tid att tala med honom. Då han under några minuter grubblat öfver hur han skulle framställa sitt ärende till George Dallas och lyssnat till ett dämpadt ljud af röster inne i rummet bredvid, träffade ett egendomligt skrik hans öron. Han sprang upp och lyssnade uppmärksamt. (Forts.)