Göteborgsposten – 25 maj 1868, sida 1

endast ville öfverlemna till mrs Bembridge sjelf och icke till någon annan, hade varit och sökt henue. På återvägen gick Harriet ned åt Piceadilly och sag mr Felton och George Dallas stiga ur en droska utanför det hus, hvarest rum hade blifvit bestälda för dem. — I sanning, hon mäste vara mycket ärlig, sade mrs Ireton P. Bembridge, då hennes kammarjungfru hade gifvit henne besked om Harriet, och det är ej mer än naturligt, att hon väntar sig en belöning. Damer begagna sig ofta at dylika tillfälligheter för att gifva de fattiga penningar. Jag skall ej neka henne hvad hon billigtvis kan begära, ty jag är så glad att återfå mitt guldägg. XVII. Upplysningar inhemtas. Då George Dallas fick veta att hans möte med Clare Carruthers var nära förestående, anförtrodde han sin onkel den ena af de tvenne omständigheter i sitt lif, som han hittills hade hållit dold för honom, och som George hade väntat, mottog mr Felton detta meddelande med en viss allvarsamhet. — För en kort tid sedan, George, sade han, kunde detta hafva kullkastat det nya och goda förstånd mellan mr Carruthers och dig, men nu hoppas jag att det icke skall göra det. Jag anser den gamle herrns natur för ädel och förlåtande och jag hyser derföre ingen fruktan derför.