Göteborgsposten – 16 maj 1868, sida 2

DOUrVOUUU — — Rättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Ransakning hölls igår med en gammal enka, Johanna Persdotter, hvilken i sina dagar haft åtskilligt obytt med rättvisan. För fjerde resan stöld hade bon bhsvit dömd till lisstids straffarbete, men blef, grånad och skröphg som hon var, förliden sommar benadad. Det dröjde dock icke längre än till jultiden förrän hennes gamla smak iör tjufnad vaknade. På flera ställen, i bazarbordar, på salubord å torget och i butiker tillgrep hon tygstycken, dukar m. m. Anmälningar om dessa stölder inkommo gång efter annan oll polisen, som slutligen för några dagar sedan lyckades upptäcka 24 alnar stulet kaliko hos nykterhetsvärdshusdkerskan Anna Maria Svensson Lejon. En del af kalikon låg bakom en skänk i Lejone rum, men denna sade hon sig icke veta om. Det öfriga hade hon tått eller köpt af ofvannämnda enkan Persdotter. Denua blef gripen i Kongelf och erkände vid det förhör som med henne hölls de anmälda tillgreppen, hvilka dock ingalunda varit ruinerande för deras egare, enär det varit 16ga åärderika artiklar hon lagt sig till. Vid polistörhöret i går upprepade hon, hvad hon förut uppgifvit, att nemligen hon icke sjelf stulit allt som hon innehaft. Den ena gången hade hon åsett huruledes en yngre, rätt väl klådd qvinna i en baZarbod stal ett stycke tyg, hvilket hon sedermera gick och gömde i närheten at artillerikasernen. Då Hon aflägsnat sig smög enkan Persdotter sig dit och knep å sin sida det stulna, förmodligen mycket fröjdande sig åt den min som tjufven N:o 1 skulle göra, då hon fann tygstycket borta. Andra gången såg hon en madam som i en annan bazarbod begick ett likadant tillgrepp. Denna följde hon efter, förklarade att hon äsett hela tilldragelsen, hvarefter hon erhöll det stulna tyget för att halla saken tyst. Anna Maria Lejon, liksom qvinnspersonen Augusta Charlotta Pettersson, dotter till den anklagade och som äfven innehalt något af det stulna, sornekade helt och hållet att ha egt kännedom om att enkan Persdotter tillgripit de effekter hon till dem lemnat. En annan qvinna sade sig dock ha hört, att Auna Lejon, Charlotta Pettersson och enkan Persdotter kommit öfverens om att den sistnämnda skulle gå ut på torget och stjäla. De båda andra följde med för att bära hem det stulna, och endast eu tillfällighet hade gjort att de derifrån blifvit förhindrade. Härtill nekade dock äfven enkan Persdotter. Målet remitterades till rådhusrätten. Enkan Persdotter återförpassades till cellfangelset. Anna Lejon och Charlotta Petterssen, jemte ett par andra qvinnor som innehalt af det stulna, tillätos att vistas på fri fot. För några dagar sedan inkom i hr O. Wesslaus butik en person och företedde en reqvisition, undertecknad A. Prytz och i hvilken begärdes 4 dussin but. punsch, J dussin but. portvin och 2 but. sherry. Händelsen lärer ha gjort, att hr Prytz just på förmiddagen varit inne och talat om något inköp af viner, hvarföre hr Wesslau ej närmare fäste sig vid reqvisitionen, utan lemnade budet det begärda. Redan samma dag fick han dock veta, att reqvisitionen var falsk och kort derefter greps förfalskaren, som då befaun sig i närheten af Lorensberg, dit han sade sig ha gått för att försälja de dryckesvaror han tillnarrat sig, och hvilka anträffades hos honom. Mannens numn var Olof Larsson, arbetskarl. Han sade sig ha kommit öfverens om bedrägeriet med en artillerist, hvilken för att få reqvisitionen skrifven skulle vändt sig till en forstekonstapel, som befann sig i kaserneo. Reqvisitionen skulle blifvit skrilven i ett annat rum, än der Larsson under tiden fick stanna. Namnet Prytz hade han icke ens kännt till, mycket mindre sjelf föreslagit, utan hade de båda ariilleristerna sj llva påhittat detsamma. Arilleristen åter a sin sida förklarade, att den tilltalade sagt sig sjelf heta A. Prytz och vara bokb adare i Haga. Larsson bad honom skrifva en redrisition i Pryszes namn, men då ariilleristen ej ansug sig kunna fullgöra detta uppdrag, vände han sig till förstekorstapelo, som skref reqvisitionen, och sålI jes handlade på god tro liksom han sjelf. Artilleristen skulle af den förmente Prytz erhålla en sup til belöning för siu besvär. Till denna förklaring af saken nekade Larsson h.lt och hållet och vidhöll sin förra uppgift. Emot enna talar dock att artilleristen ej erbållit någon u af dryckesvarorna, ehuru han a andra sidan följt mod Larsson ut till Lorensberg der L. trott sig kunna försälja dem. Målet remitterades till rådhusrätten och Larsson usörpassades till cellfängelset. TE OM