Göteborgsposten – 16 maj 1868, sida 1

AAAA 5 Förnöjsamheten är en dygd och i thy fall måste vi vid det här laget vara obegripeligen dygdiga, ty äro vi icke nu törnöjda, så lära vi väl aldrig bli det. En så herrlig vår har icke beskärts oss på ett halft decennium, förlidet år vid den här tiden gingo vi och hackade tänderna i tjocka vinterrockar, i år kunna vi ogeneradt inhölja våra Antinous-figurer i dessa tunna och luftiga tyger, hvilka England, Frankrike och Tyskland, vårt eget svenska Norrköping icke till förglömmandes, sända oss, tyger, hvilka i verkligheten äro angenämare och mera ändamålsenliga än namnen derå understundom antyda. Ty nog kan man förstå och begripa att det kan vara svalt och skönt att vandra omkring här i 23 gr. värme insvept i Tricot, men konstigare låter det att kunna trifvas t. ex. i en klädning at Granit eller ett par benkläder af DiagonalerVåra vackra promenader och lustgärdar stråla redan nu i sin yppigaste fägring, ännu några veckor och syrenernas ljufliga, men ack så korta tid är inne och sedan hinna vi knappast reflektera öfver naturens oändliga skönhet, förrän Midsommarens fröjder påminna oss om att höjdpunkten är nådd, att hösten redan på afstånd sträcker emot oss sin regndrypande famn. Men låtom oss för allt i verlden icke tänka på den saken nu. Låtom oss tvärtom tänka med skalden: Sörj ej den gryende Dagen förut, Njut af den flyende Hvarje minat! Bland lustgårdarne intager Trädgårdsföreningens park obestridligen första rummet och