Göteborgsposten – 15 maj 1868, sida 2

Från Utlandet. Vi hafva för några dagar sedan lemnat en kort redogörelse ang. förhållandet mellan Preussen och Frankrike i afseende på forna förbundsfästningen Mainz. Saken har börjat så allmänt diskuteras och oroa den allmänna meningen, att ett par såväl af franska som preussiska regeringens organer ansett sig böra uppträda, för att dementera de uppslåndna ryktena. Constitutionnel och Pa: trie förneka, att franska regeringen redan inledt underhandlingar med Preussen om denna fråga. Men Bismarcks blad Nordd. allg. Zeit. blir vred och utropar med emfas, att någon Mainzfråga aldrig existerat och aldrig skall kunna existera, så att i konseqvens dermed naturligtvis Frankrike aldrig skall kunna upptaga Mainz till underhandling. Den officiösa Kreuzzeitung lägger ytterligare lök på laxen och säger, att om Frankrike skulle bjuda till att göra garnisonsförhållandena i Mainz till utgångspunkt för en strid med Tyskland, då skulle detta vara detsamma som krig. Således, vågar Frankrike röra på frågan om Mainz, så ha vi krig. Det är mer än möjligt, att det preussiska bladet häri har rätt; men då är det ej svårt att se, huru skör den tråd är, på hvilken Europas fred hänger, beklagligt nog. Det står derjemte ganska tydligt fram, att det endast är kejsar Napoleons fredskärlek, på hvilken man för den närmaste framtiden kan bygga; ty i sjelfva Frankrike är man ingalunda hugad att böja sig i hänsyn till Mainz, under Preussens kategoriska förklaring, att Frankrike ej får knysta om saken, såframt det vill akta sig för att få ett krig på halsen. Sedan slaget vid Sadowa har i Frankrike utkommit en mängd politiska broschyrer, hvilka uteslutande sysselsatt sig med just Mainzfrågan, och författarne ha särskilt lagt an på att bevisa, att det andra kejsardömet endast följer den nationala politikens traditioner, om den fordrar en lösning at denna angelägenhet. Ur en af de många broschyrerna, som just på senare tiden sett dagen, vilja vi meddela några citater. Det heter i