Göteborgsposten – 15 maj 1868, sida 2

Strrårdanlgcn Som miurnister gingo derför ut på att återgifva Frankrike de gränser, som naturen eller rättare Gud sjelf utstakat för detsamma, på att åter förena fransmännen med deras bröder, Frankrike med Frankrike, och att öfver allt, dit det gamla Gallien sträckt sig, återupprätta det nya?. Programmet utfördes först under republiken, folkrepresentanterna förklarade de naturliga gränserna för okränkbara och heliga?, och Napoleon fasthöll vid desamma till det yttersta, äfven då han måste för deras skull sätta allt på spel. Efter hans fall försvann Mainzfrågan ingalunda, likasom det i allmänhet skulle vara ett stort missförstånd att tro, att det franska folket först efter kejsardömets återupprättande börjat tänka på de naturliga gränserna; de förhoppningar, som i afseende på Alperna uppfylldes genom Savoyens och Nizzas införlifning, ha vuxit i styrka under Napoleon LIL, men ständigt förefunnits. i Mainzfrågan dök upp genast efter wienerfreden, och legitimisterna voro lika förbittrade öfver wienerkongressens beslut som bonapartisterna och republikanerna. Sålunda skref Chateaubriand, efter det han omtalat, huru Ryssland, Österrike och Preussen utvidgat sig: Man har frånröfvat oss alla våra kolonier, ja, icke ens våra gamla gränser hafva respekterats. En olycklig kamp skall vara tillräcklig, för att ställa fienden utanför Paris murar, och är Paris fallet, så har ju erfarenheten visat, att Frankrike faller med detsamma. Man kan sålunda med sanning säga, att vår sjelfständighet beror på utgången af ett enda slag och at en åtta dagars drabbning. Under Ludvig Filip var det ett ständigt omqväde hos alla franska politici, åtminstone då de tillhörde oppositionen, att Frankrike måste ha upprättelse för de olyckor, som kejsardömets fall förorsakade detsamma. År 1840 yttrade Lamartine i ett tal, som han höll uti dep. kammaren: Då man talar till Frankrike om Rhen och Alperna, så blir man förstådd, innan man talat ut... Äro kanske de fördrag, som det hämndgiriga Europa dikterade för oss, eviga och oföränderliga liksom de berg och floder, hvilka naturen lagt emellan dem? Det vill således verkligen synas som att Mainzfrågan verkligen existerat. Tiden skall komma att utvisa, huruvida den kejserliga regeringen ånyo väcker denna fråga. Thiers svarade förl. år på en fråga om, huru länge freden kunde hålla sig, att ett krig kunde utbryta af oräkneliga skäl; men under alla omständigheter är det ju vår Mainzfråga, som efter det tyska förbundets. undergång kan resas i hvad ögonblick som helst, och om: kejsaren det gör, skall han oemotståndligt rycka hela det franska folket med sig. i Från Frankrike skritves, att kejsaren före sin afresa till Orlans undertecknat dekretet om presslagens utfärdande. Man erfar från Algier, att mer än 10,000 personer bevistat likbegängelsen efter ett franskt barn, som på öppen gata mördats af araber. Folkupplopp ega dagligen rum. Tidningarne i Algier och Vlidab fordra, att man skall förbjuda infödingarne att bära knif eller andra vapen. Tidningarne tolka kejsarens tal i Orlans såsom fredligt. Lagstiftande kåren började d. 11 d:s den af interpellationer frammanade förhandlingen om fribandeln. Luxemburgska statsrådet har lemnat sitt samtycke till en emellan luxemburgska Wilhelmsbanan och den franska ostbanan ingången öfverenskommelse, enligt hvilken den senare öfvertager den förra. Från England meddelas, att befallning afgifvits om utrustandet af drottningens yacht Victoria and Albert till d. 1 Juni; dess bestämmelse är att föra prinsen af Wales öfver till Norge. Det är gammalt och kändt, att den engelska lagskipningen arbetar mycket långsamt i civilmål. I dessa dagar har sålunda en 29årig rättstvist blifvit afgjord. Grefvinnan Mornington hade klagat öfver utbetalningen af en årspenning, som hennes aflidne make åt henne testamenterat, men universalarfvingen bestridt henne. Domen tillerkänner henne nu en summa, som för närvarande uppgår med räntor till 22,000 p. sterl. Det belopp, som rättegångskostnaderna under tiden slukat, är ojomförligt mycket större. Från Ryssland meddelas, att berättelserna om skörden i södra delen af landet äro mycket gynnsamma och att spanmålspriserna äro i sjunkande. En kejserlig ukas förlänar den fordne ministern, konungariket Polens statssekreterare v. Miliutin, hvilken nyligen afgått från sin befattning, ett i närheten at Kjeltze och Radow befintligt ansenligt majorat, hvars inkomster beräknas till 6,000 siltverrubel. Flera andra ryska embetsmän erhålla liknande majorater — på polackarnes bekostnad naturligtvis. Generalguvernören i Lithauen har genom cirkulär till den nolskt-katalska hefolkninen