Göteborgsposten – 15 maj 1868, sida 1

Dodssall. Komministern i Åker oc Länna af Strengnäs stift, And. Krigholm af led vid nära 75 års ålder d. 8 d:s. Krigholm, som i 29 år beklädt den anspråkslösa komministersbefattningen i nyssnämnda församling, var en man af grundlig lärdom. Han har från trycket utgifvit en årgång högmessooch och en årgång aftonsångspredikningar samt åtskilliga öfversättniogar och bearbetningar af utländskt arbete. Kyrkoherden i Kumla församling af Westerås stift, P. Wahlgren, har för några dagar sedan aflidit i en ålder at 78! år. Ångbåtskommissionären i Stockholm B. W. Berglund, en man som i sin mera anspråkslösa ställning förstått att genom sin redbara karakter och sitt älskvärda och humana väsen förvärfva talrika vänner, afled i Tisdags efter någon tids sjukdom i en ålder af omkring 40 år. En fallen stjerna. Uti hållet ordenskapitel d. 28 sistl. April förklarades förre regementsskrifvaren L. P. Widestrand ovärdig att bära den honom tilldelade dekorationen af Wasa-orden, och beordrades landsbödingeemdetet i Örebro län att söka återfå den ordensstjera han burit, i händelse Widestrand vid afvikandet ur riket skulle qvarlemnat den bland sina effekter. — Om vi ej irra oss, säger Nerikes Alleh., bekom Widestrand sin ordensstjerna i öflig ordning mot reda penningar och såsom qvitto på vissa års tjenstgöring såsom regemenisskrifvare. Då faktum, att han tjenstgjort den behöriga tidlängden, icke kan förnekas, torde qvittot icke böra tagas tillbaka, och då Widestrand behörigen betalt sin stjerna och alla hans tillgångar öfvergått på hans konkursmassa, synes denna vara rätter innehafvare at ifrågavarande wasastjerna. Om hon finnes qvar, och på en blifvande auktion ordenskanslern bjuder högst, blir stjernan hans eller hans hufvudsmäns rättfångna egendom. En brinnande gata. I Måndags på e. m. uppsteg å drottninggatan i Örebro plötsligt en tjock, svart rökpelare, här och hvar genombruten af flammande eldtungor. Detta förskref sig emellertid ej ifrån någon i brand råkad byggnad, utan elden växte upp ur sjelfva gatan och hade uppkommit af följande anledning. Vid middagstiden hade nemligen en större, med terpentin sylld glascistern under transporten uppåt gatan sprungit sönder, eld hade på något sätt kommit i beröring med den å gatan kringslytande terpentinen och denna flammade upp i häftig brand, men dämpades dock snart innan den hunnit taga någon vidare spridning. Johan Jolin, den talangfulle dramaturgen, som i 25 är tillhört kgl. teaterns scen och under denna tid skrifvit ej mindre än 20 originalstycken samt derjomte på ett utmärkt sätt verkställt en stor mängd öfversättningar och bearbetningar, hvilken omfattande verksamhet till större delen kommit den kgl. scenen tillgodo, står nu redo att afträda från tiljan och har för sitt afsked valt samma pjes, med hvilken han på samma gång debuterade som skådespelare och författare, neml. En komedi, ett af de bästa lustspel som skrifvits för svenska scenen. Nämnde afskedsrepresentation kommer att bjuda på ännu ett originalarbete af Jolin, för tillfället författadt och benämndt På gamla. dagar!, komedi i en akt på rimmad vers. Äfven i detta stycke är hufvudfiguren Axel Wapensköld, men i långt tramskriden ålder. Innehållet af denna dramatiska nyhet skildras af en Stockholmskorrespondent på följande sätt: Axel Wapensköld har blifvit gammal. Den unge, entusiastiske skådespelaren har blitvit en gubbe, som funnit att konstens rosor hafva törnen, som kanske hvassare än andra stinga, han har lemnat sin ungdoms ideal, teatern, och dragit sig tillbasa till en aflägsen landsort, hans blickar säga: Jag är trött af färden, Jag refvar seglen, jag vill lemna fjärden. I lugna vikens ro jag vill mig gömma, Dit vingarne af lifvets storm ej nå. Der vill jag verldens skådebana glömma, Och blicka upp mot stjernor i det blå, Och hvila ut uti den sköna trakten, Tillsdess ridån går ner för sista akten .,..