Göteborgsposten – 13 maj 1868, sida 1

——————— deröfver att dessa frågor icke både fort och till allas belåtenhet blifvit lösta. I Första kammaren godkändes utskottets ofvannämnde förslag; men i den Andra deremot regeringens. Hr Rosenberg hade mot utskottets förslag reserverat sig, och i de aldra hjertnupnaste ordalag klagat öfver att den egentliga bondeklassen förlorat en betydlig del af sitt fordna inflytande på kommunens angelägenheter; att bönderna, hvilka fordom, i medvetande af sin sjelfständighet och sin makt, kunde å sockenstämmorna öfverlägga och besluta, hafva (nu) måst afstå större eller mindre del af denna makt till tjenstemän, bruksegare, landthandlare, fabrikanter, handtverkare m. fl. Frågan om f. d. Ridderstolpeska husets användande har äfven vid denna riksdag af statsutskottet behandlats. Regeringen hade föreslagit att nämnde hus, som tillhör kronan och har ett förträffligt läge vid början af Skeppsbron, men är särdeles bristfälligt, skulle repareras för att derefter upplåtas till telegrafverket, krigshofrätten och skogsstyrelsen, hvilka samtliga embetsverk nu äro inrymda i hyrda lokaler. Men statsutskottet som vidhöll sin gamla älsklingside, egendomens försäljning, yrkade dock ej nu derpå emedan tiden är ogynnsam, utan hemställde att regeringens ofvan anförda förslag ej måtte bitallas, hvarigenom denna byggnad naturligtvis skulle blifva ändå mera bristfällig. Första kammaren godkände deremot regeringens förslag, väl vetande att kronan alltid: säljer billigt, men köper dyrt, och att förr eller senare måste en ny och rymligare lokal för telegrafverket anskaffas. Äfven Andra kammaren förkastade statsutskottets och godkände regeringens förslag. Följaktligen kommer nu denna byggnad att undergå en fullständig reparation och sålunda blifva brukbar. Ingen vid denna riksdag väckt motion har ådragit sig större uppmärksamhet och är mera omfattande än hr Björcks om åtgärders vidtagande till besparing i utgifterna för den civila administrationen. Denna motion utgör hr Björcks älsklingsbarn; den har länge utgjort föremål för hans begrundande. För att behandla den tillsattes ett särskildt utskott. Men det blef svårt att förmå någon fungera såsom ordförande. Grefve Hamilton valdes dertill, men afsade sig befattningen och kunde blott bevekas att tillsvidare mottaga förtroendet. Utlåtandet, ett digert urbete på mer än 60 qvartsidor, är på utskottets vägnar undertecknadt af kommerserådet Sjöberg, hvilken således lärer fungerat såsom ordförande. Pluralitetens inom utskottet förslag gick derpå ut ätt en stor grupn eller om man så vill flera grupper af mål, som nu behandlas af administrativa myndigheter och genom besvär kunna tullföljas hos kollegierna eller andra förvaltande centrala embetsverk samt vidare hos K. M:t, och hvilka mål till rättsfrågor kunna häntöras, skulle öfverlemnas till behandling af allmän domstol, dit äfven sådana mål skulle hänskjutas som äro af både judiciel och administrativ natur; att, efter skedd grundlagsförändring, skulle åt departementschef beredas rättighet att afgöra vissa till regeringen inkommande ärenden — i sammanhang hvarmed rikets kollegier och öfriga förvaltande embetsverk, utom kammarrätten, borde ordnas till byråer; att statens finanstörvaltning borde sammanföras för att lättare kunna öfverskådas; att ett störro samband skulle åstadkommas mellan de till landtoch sjöförsvarsdepartementerna hörande ärenden; att tillses skulle om icke antalet af de uti centrala embetsverk anställda med lön försedda embetsoch tjenstemän i den närmaste framtiden kunde inskränkas; och att slutligen skulle förordnas, det fullmakter på embeten och tjenster inom de verk som böra reformerag, utfärdas med förbindelse för vederbörande att underkasta sig förändrade tjenstgöringsåligganden. Man kan ej förneka att dessa förslag äro lika vidtomfattande som invecklade. De innefatta ett storartadt förslag till hela den civila förvaltningens centralisation, hvilket, om initiativet dertill tagits af regeringen, ganska säkert skulle mottagits med mycken misstro och möjligen framkallat svåra beskyllningar för begär till maktutvidgning. Utskottets förslag mottogs också med en påfallande köld at Första kammaren. Det försvarades der endast af prof. Rydin, ledamot i det särskilda utskottet, men angreps af grefvarne H. Hamilton, Erik Sparre och Mörner