Göteborgsposten – 12 maj 1868, sida 2

och derpå upptog Jim ett skrynkladt papper ur sin ficka. — Teddy har fullkomligt riktigt skrifvit upp det, sade han, i det han slätade ut papperet och för större sär kerhets skull gömde det i sin mössa, hvarest han likaledes hade lagt den biljett, som blifvit honom ombetrodd. Då Jim Swain kom till sin bestämmelseort och dörren öppnades för honom, var Harriet ute i förstugan och tycktes blifva förundrad, att han bragte henne ett skriftligt svar, emedan hon endast hade väntat sig ett muntligt besked om, när Routh skulle komma hem. I sin öfverraskning att se henne tog Jim hastigt af sig mössan och betraktade henne, medan han räckte henne biljetten, med fullständig förnyelse af allt det medlidande med henne, som förr hade uppfyllt hans råa men icke känslolösa hjerta. Han gissade rätt att han bringade henne något, som skulle förorsaka henne smärta. Hon tycktes hysa en v.ss fruktan för biljetten i det ögonblick hon höll den i sin hand; men hon tänkte icke endast på sig sjelf, glömde ej att vara god emot honom. — Gå ned i köket och låt kökspigan gifva dig något till middag, Jim, sade hon, i det hon gick in i matsalen och tillslöt dörren efter sig; och gossen lydde med en ytterligare känsla af hat och misstanka till Routh. — Nu börjar jag få ljus i saken, tänkte han, medan han under ovanlig tystnad, spisade sin middag. Det är den andra som af en eller annan elakhet har ingifvit Routh alltsammans. Det var ett anslag af henne och nu skulle det träffa detta goda fruntimmer — ty god är