Göteborgsposten – 9 maj 1868, sida 1

19111) TCauGC 01) CRSIUUGLIAMn uPP pa SILL 1lA IR vi och helt lugnt började att tranchera som om ingenting passerat. Ett njertligt skratt från alla bordsgästerna, värdinnan inberäknad, belönade detta prof på verldsmannens sinnesnärvaro, men så var det väl heller icke den första societetsgås han vetat behandla med takt. Riksdagen. Första kammaren sysselsatte sig i aftonplenum i Thorsdags, förutom med några ärenden af mindre väsentligt slag, med behandling af lagutskottets förslag till förordning om åtgärder till förekommande af skogsforodelse. En mängd talare yttrade sig under den långvariga diskussionen rörande detta förslag. Öfverläggningen angick hufvudsakligen riktigheten af den till grund för förslaget liggande principen, att staten för sitt eget val eger rätt att inskränka den enskildes eganderätt öfver sin skog. Utskottet föreslår nemligen i första att åden till skogsbörd egnade mark skall dertill bibehållas, der den ej odlas till åker eller äng eller afrödjes till beteshage eller för annat ändamål som nodigt eller nyttigt årk. Paragrafen försvarades af hrr E. Sparre, A. C. Raab, v. Gegerfelt m. fl. Dessa talare ville dock ej, med undantag af den förstnämnde, bifalla paragrafen oförändrad, enär emot dess redaktion åtskilliga anmärkningar kunde göras, men ansågo dock att, då någonting borde verkställas för att hindra ekogssköflingen, borde äterremitteras. Å andra sidan yttrade sig hrr Montgomery-Cederhjelm, Bergstedt, Hallenborg, Tornerhjelm m. fl. talare för rent afslag, En bättre hushållning med de enskildes skogar skulle endast kunna åstadkommas genom en allmännare insigt om deras värde. För öfrigt var skogsförödelsen ej ännu så betydligt att, äfven om statens mellankomst vore berättigad, den nu vore nödvändig. Slutliga resultatet af den långa diskussionen blef, att hela förslaget återremitterades, nyssnämnde genom omröstning med 33 röster mot 25, öfrigo 8 utan votering. Utan diskussion godkände kammaren åtskilliga af statsoch lagutskotten afgifua utlåtanden, hvaribland vi här nämna det, hvari statsutskottet föreslår att hos K. M:t anhålla om utredning af huruvida och på hvad sätt det nu med vissa tjenstebefattningar förenade aflöningssättet medelst expeditionslösen eller andra sportler kan afskaffas. Beslut fattades dock först efter votering med 50 röster mot 32. Bland de talare, som afstyrkte detta förslag voro hrr E. Sparre, Caspersson och Hasselrot. Andra kammaren behandlade samtidigt uteslutande lagutskottets utlåtande i fråga om ändring i gällande skogslagstiftning. Utskottet har föreslagit en anhållan hos regeringen om utfärdande af en utaf utskottet affattad förordning, hvars syftemål är att förekomma den nu mycket öfverklagade skogsförödelsen. Kammarens ledamöter voro i allmänhet föga böjda för att gilla utskottets hemställan. Det är en svår sak att lagstifta om skogshushållningen; ty man stöter dervid lätteligen mot den vigtiga principen om eganderättens helgd. Allt reglementerande, huru den enskilde skall sköta och bruka sin egendom, måste, huru nödvändigt det än ur praktisk synpunkt må vara, möta starkt motstånd; och det hufvudsakligaste skäl, som anfördes af de talare, hvilka yttrade sig mot utskottets förslag, var just detta. Likväl hade utskottet formulerat sina stadganden så försigtigt och, så att säga, så liberalt som möjligt; men det hade cke lyckats undvika alla de stötestenar, hvarmed den nu beträdda farliga vägen är beströdd. Den förelagna förordningens motståndare hemtade äfven ett töd för sin åsigt deri, att nyligen beslut fattats om redsättande af en komit med uppdrag att afgifva örslag om de åtgärder, som kunna anses nödiga för s;ämmande af skogsmisshushållningen i Norrland. En nda af de tio, förordningen omfattar, tycktes ha