Göteborgsposten – 7 maj 1868, sida 1

len, kunde dock ej flyttas utan måste stanna på sin plats, oaktadt det farliga grannskapet. Genom oupphörligt sprutande på densamma hindrades den dock från att fatta eld. Likaså pålarne som uppehålla kajbyggnaden och hvilka helt och hållet kolades. Elden fortfor emelertid i ohejdad fart och oljan flöt brinnande omkring på vattnet, som upphettades till den grad att man efteråt lärer ha funnit en mängd död fisk kringflytande. Man lyckades omsider bekämpa all vidare fara och allt eftersom förrådet af det brännbara ämnet förminskades aftog också elden i styrka och häftighet och mot klockan 6 på aftonen var allt öfverståndet. Endast några svartbrända spillror flöto omkring, — sjelfva skrofvet, af jern, sjönk slutligen — och en vidrig stank af petroleum kändes i grannskapet ännu flere dagar efter tilldragelsen. Ett fatalt olycksöde tyckes förfölja det ifrågavarande fartyget. Dess förra kapten hade kort tid förut drunknat i Seinen och dennes företrädare har i sin tur på samma sätt omkommit. Vid explosionstilltället var endast en man ombord, som, ehuru befinnande sig i motsatta ändan af fartyget, med knapp nöd hann springa i land. Eget nog har ännu ingen undersökning egt rum för utrönande af anledningen till olyckan. Deremot ha åtskilliga medaljer och belöningar utdelats till dem som mest utmärkt sig for mod och rådighet vid släckningsarbetet, som för öfrigt gynnades af ett fullkomligt lugnt väder, så att rök och lågor slungades rätt upp i höjden. Frampå natten utbröt en stark storm, som, om den inträffat några timmar förut, säkerligen åstadkommit en vidsträckt förödelse. Sommaren har ännu icke just infunnit sig på fullt allvar, ehuru vi haft en och annan rätt varm dag, men sina förwupper har den likväl sändt att bebåda sin ankomst; syrener, liljekonvaljer och — färsk potatis finnas i öfverflöd och man börjar redan att flytta till landet. Kanhända träffas vi en annan gång i det gröna.