Göteborgsposten – 4 maj 1868, sida 2

I Frankrike, der keisaren bär ansvaret för landets styrelse, är det han som personligen leder regeringen och således är sin egen premierminister. De olika ministrarne handla endast på hans befallningar; strida dessa mot deras öfvertygelse om det rätta, kunna de taga afsked, men så länge de ha säte i regeringen, äro de kejsarens verktyg. Alltsedan kejsardömet upprättades, har det städse varit så. Systemet representeras af honom. Statsministern Rouher och krigsministern Niel representera hvardera sin sida i det af kejsaren officielt proklamerade programmet: den beväpnade, freden, denna hybridiska produkt af vår tids visa statsmäns politik. Rouher är outtröttlig i sitt kall och talar beständigt för fredens sak; men Niel löser med ej mindre oförtrutenhet sin rustningsuppgift. Det andra kejsardömets program är sålunda, såsom vi förut antydt, fred med de möjligast största rustningar — krigsrustningarne hafva förklarats vara det onda möjliga medlet för fredens upprätthållande. Äfven de öfriga makterna synas vara af samma mening. Men dessa rustningar börja, såsom vi visat, bli olidliga, de utarma folken och föröda länderna, de tynga på dem snart sagdt mera än kriget. Kunna väl herrskarne under sådana omständigheter begära, att folken skola åtnöja sig med denna hermafroditiska ställning, som hvarken är krig eller fred? Något resultat måste de söka åstadkomma: afväpning eller ett krig, efter hvilket man sedan kan få lugn, — om man icke vill drifva folken i revolutionens armar. En af de tidningar, som i Preussens regeringskretsar ega djupa försänkningar, Neue Preuss. Zeit., uttalar sig angående den nordslesvigska frågan på ett sätt, som bär vittne om hvilken lumpen moral som der gör sig gällande. Vi veta oss knappast ha läst offentligt något mera vämjeligt. Bladet framhåller nemligen, att Österrike ej kan ha något intresse af gränsliniens läge i Slesvig. Om, heter det, Österrike önskar befrias från sin fördragsenliga rätt och Preussen från den förbindelse, som åligger detsamma enl. art. Vi Pragerfreden, så förefaller det oss som att en öfverenskommelse mellan Preussen och Österrike angående artikelns utförande skulle kunna ernås, och i så fall behöfde man blott förelägga Danmark den ingångaa öfverenskommelsen, för att af detsamma antagas eller förkastask. Kan man på ett mera oförsynt sätt håna helgden af ingångna lötten och öfverenskommelser? Bladet säger ju helt enkelt: Preussen och Österrike ha roat sig med uppgörandet af en öfverenskommelse, hvilken nära rör en tredje, men liten makt. Det faller sig olägligt för Preussen att hålla hvad det lofvat, derför säger det till Österrike: Låtom oss ge saken på båten, Danmark må tycka om det eller icke. — Det värda preussiska bladet förgäter likväl, att det finnes ännu en fjerde, som är i saken intresserad neml. Frankrike, som helt säkert icke skall vilja i detta fall ingå på Preussens mening, isynnerhet som det i nationalitetsprincipens intresse åvägabragt ofta nämnda öfverenskommelse. Och att nationalitetsprincipen så oförsynt trampas under fötterna, det skall ej Frankrike tillstädja. På Frankrikes tillskyndelse hafva nya underhandlingar öppnats mellan vestmakterna och Österrike om, att genom ett gemensamt maritimt uppträdande i de grekiska farvattnen göra slut på samfärdseln mellan de grekiska hamnarne och Kreta, för att sålunda beröfva upproret på ön all ytterligare tillförsel. Budgetutskottet och finansministern ha blifvit eniga om, att det nya lånet skall utgöra 440 millioner. I Lorient ha jordskalf förmärkts. Victor Hugos enda sonson och arfvinge till hans namn, Charles Hugos ett år gamla barn, har aflidit. Underrättelserna från Algier ha hjertslitande saker att förtälja angående hungersnöden derstädes. Araberna uppgifva i slö resignation hvarje kamp mot detta gissel, så att sjelfmorden taga på ett förfärande sätt öfverhand. Slöheten går så långt, att infödingar dö af hunger, fastän man sedan i deras burnus funnit 60—100 fres i guld. Konung Victor Emanuel har förärat der i Paris boende gamle maöstron Rossini store bandet af sin nyligen stiftade orden Der italienska Kronan. Riddar Nigra har per sonligen öfverlemnat insignierna. Tvenne an dra berömda italienska kompositörer, Verd och Mercadante. ha samtidigt erhållit nämnd: Ordens kommendörskors. Vice konungen af Egypten har i Frank rike erhållit ett lån om 250 millioner. Jules Favre har i sin nya egenskap a medlem af franska akademien blifvit emotta gen af kejsaren. Mötet mellan dessa båd. antagonister skall ha varit mycket kyligt. TM BAdansa har nn kammit undourröåt