Göteborgsposten – 30 april 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Pates. Öfversättning. XIII. Paul Ward. Hösten var inne. Det mjuka gräset under de stolta bokarne på Poynings var detta år något tidigare och rikligare än vanligt beströdt med affallet löf; ty stormen hade skakat det ned och tillochmed här och der lösryckt en gren från de mindre kraftiga träden. Och derpå hade skogsuppsyningsmannen gjort sin rund och de nedfallna grenarne hade blifvit undanskaffade, afsågade, sönderhuggna och bragta under tak till vinterbränsle och händelsevis hade den hittills glömda timmerstocken, på hvilken George Dallas hado sutit en viss vårmorgon, blifvit bortförd tillika med dem. Clare Carruthers saknade den på dess vanliga plats, då hon red ned till den uthuggna öppningen i skogen som ännu alltid var henne kär, oaktadt den nu uppväckte ett smärtsamt minne hos henne. Hvarje dag hade hennes ögon hvilat på den skrofliga stammen och hvarje dag hade hon vändt bort dem med en suck. Idag fanns den 7) Forta. fr. N:o 98.