Göteborgsposten – 28 april 1868, sida 2

fasta öfvertygelsen, att hans hustrus brorson var en ovärdig person, af ett helt annat och vida föraktligare slags ovärdighet än den han hade tillagt sin stjufson under dennes värsta dagar, och ehuru det helt säkert skulle hafva glädt honom, om mr Felton hade blifvit lugnad genom att mottaga ett bref från sin sor, var han dock i sitt innersta hjerta af den mening, att ju längre den unge gentlemannen ville afhålla sig ifrån att infinna sig i familjen, desto fridfullare och lyckligare skulle detta fortfara att vara. Icke dessmindre gjorde han våld på sig sjelf och sade med ett efter omständigheterna ganska aktningsvärdt behag, att han hoppades det mr Arthur skulle följa med sin far till Poynings. Denna olika vändning som samtalet tagit, hade satt George i stånd att återvinna sin fattning, och han flyttade nu en stol bort till sidan af sin mor och började att tala om deras resors tidsutdrägt och längd och andra dermed förknippade ämnen. Mr Carrathers var en stor vän af allt, som angick att utkasta planer och afgöra frågor, och det var en verklig ögonfägnad att se honom fördjupa sig i Bradshaws obegripliga blad. — Om tio dagar skola vi sannolikt alla kunna återse hvarandra i London, sade han till mr Felton, när ni och George begifva er härifrån i morgon och vi resa på Måndag. Jag har skrifvit till min nigce, och som sir Thomas och lady Boldero aldrig fara till staden på denna tid af året, har jag anmodat Clare att komma och se till, det allt är i ordning i huset för Laura. Clare kan uppehålla sig hos sin kusin tills vi komma. (Forts.)