Göteborgsposten – 28 april 1868, sida 2

Från Utlandet. Äfven vår tid erbjuder sina romantiska episoder i medeltidsstil, sastän bakladdningskanoner spela en vigtig roll deri. En dag sår en krigisk riddare och furste den luminösa idcen att fästa kärliga blickar på en mäktig furstinna, hvars spira når såsom Neptuni treudd öfver alla verldens haf. Han beslutar att erbjuda den sköna, som är en enka och redan passerat middagslinien, sin hand och med henne dela sin äktenskapliga bädd samt väldet öfver hafven. Han affärdar ett friarbref in optima forma och afvaktar otåligt svar. Men något svar derpå ingick aldrig, hvarför vår bålde riddare och furste blef mäkta vred. Han kastade några af den skönas undersåter, som befunno sig uti hans rike, i fängelse och förde ett grymt regemente i sin vrede. Den sköna enkan, som begrät sin hädangångne man och suckade vid hans mausol, åsåg detta och blef å sin sida vred. Hon befallte flera tusenden af sina krigare att bestiga sina drakar, göra holmgång hos den förvägne och tukta honom. De lydde maningen, bestego furstens område och ryckte fram mot hans borg, hvilken de stormade. Han sjelf gjorde ett tappert motstånd, men föll. Ej sannt? Det är ju motivet till en medeltidens riddareroman, och en af barderna vid den skönas hof, en posta laureatus, kan nu tå tillfälle att i en kämpevisa besjunga denna händelse, för att låta den gå till efterverlden i rimmade stancer med omqväden i half balladstil. Romanen omfattar en händelse i våra dagar: engelsmännens tåg till Abyssinien, orsaken dertill och tågets utgång, om hvilken vårt ena gårdagstelegram förmäler, att den blef till en lysande seger för Englands vapen. Man kan med skäl lyckönska ongelsmännen till denna framgång. Om sacen slagit annorlunda ut, kunde det blifvit bekymmersamt nog. Man kan lätt tänka sig den belåtenhet, som måste råda i England öfver detta lyckliga slut på en expedition, som af så många olycksproteter bebådats bli ett nederlag — fastän samtidigt en annan underrättelse ingått, hvilken kastat en ganska bred slagskugga öfver glädjen, neml. den som omtalar ett nytt bevis på teniernas osläckliga hat uti det mot prins Albert i Australien gjorda mordförsöket. Den usle mördaren sköt på den unge prinsen bakifrån. Man måste nästan med vämjelse vända sig ifrån denna våldsamma agitation, som uti lönnmordet söker sitt vapen. Fenianismen måste härigenom förlora alla rättänkandes sympatier och få skola kunna försvara en sak, hvilken har sitt stöd i lumpna brott. Men vändom oss ifrån denna uselhet och glädjoms med italienarne öfver deras tronföljares bröllopsfest. Det var d. 22 d:s, som bilägret firades i Turin. Staden hade återtätt hela utseendet af en hufvudstad, och redan ett par dagar före högtidligheternas början böljade en högtidsklädd och nyfiken menniskomassa genom gatorna. Den stora amfiteatern för torneringen är smakfullt upptörd af trä och kostar 100,000 lire. Den skall kunna rymma ungefär 30,000 åskådare. I palatset Chablais i Turin bodde tills helt nyligen om vintern och om somrarne på Stresa på Lago Maggiores stränder en prinsessa om sjutton vårar, hvars vackra yttre tillvunnit henne