Göteborgsposten – 27 april 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Fates. Öfversättning. XII. Flyttning. Omedveten om sin brors och sons oro, lycklig genom en återförening hvarom hon aldrig hade vågat att göra sig någon förhoppning, ännu nog försvagad af sin sjukdom för att icke i tankarne sysselsätta sig med en undersökning hur sakerna hängde ihop, mild och lugn, återvände mrs Carruthers helsa med snabba steg. Den outplånliga förändrig som hade försiggått med hennes skönhet — ty den var ännu skönhet, en tio års äldre skönhet än då George hade sett sin mor genom fönstret i balsalen på Poynings — hade berört henne såväl moraliskt som fysist; men samtidigt med silfverstrimmorna i hennes yppiga mörka hår och den friska färgens försvinnande från hennes kinder hade ett stort lugn infunnit sig hos henne. Förhållandet mellan Georges mor och hennes man hade fullständigt förändrat sig. Mr Carruthers hade blifvit i högsta grad orolig, då han hade fattat beskaffenheten af sin hustrus sjukdom eftersom han aldrig hade kommit ) Forts. fr. N:o 94.