Göteborgsposten – 24 april 1868, sida 2

i er pulpet. Ni måste straxt kunna säga oss allt hvad vi under så lång tid hafva längtat att få veta. Var god svara för all del utan uppskof. Jag har funnit det bäst att icke skrifva till Routh, då han och min onkel äro så godt som främmande för hvarandra och tillika, bästa mrs Routh, emedan det faller mig så naturligt att vända mig till er. Hur besynnerligt att ni och Routh skulle hafva känt Arthur under hela denna tid och jag, som stod på en så förtrolig fot med er båda, på visst sätt hafva sökt efter honom! Ni skall utan tvifvel vara istånd att utan minsta uppskof säga oss allt detta; men under alla omständigheter äro vi om åtta dagar i London och skola kunna viaa er Arthurs porträtt. Detta bref är helt säkert mycket illa skrifvet ty jag är ännu helt förvirrad af den sällsamma tilldragelsen. Jag bor på N:r 80. Er alltid tillgifne George Dallas. P. S. Juveleraren i Rue de la Paix är en verklig juvel bland sina yrkesbröder. Han har lofvat att ersätta diamanterna med, så vidt jag kan döma derom — hvilket i sanning ej vill säga mycket — lika så vackra stenar som de, jag sålde i A..., för en tredjedel mindre än hvad hans hebreisk-holländska confrater gaf mig. Jag hade så när haft lust att underrätta honom om de ursprungliga diamanternas värde men gjorde det likväl ej; tillochmed den mest rättskaffne juvelerare är endast en menniska och det kunde frestat honom till att förhöja priset? men icke värdet. Men jag tror att han igenkände en öfverlägsen ande i min onkel. (Forts.)