Göteborgsposten – 23 april 1868, sida 2

I följd af denna uppmaning ålade grefve Bismarck den preussiske gesandten i Köpenhamn att föreslå danske konseljpresidenten grefve Frijs direkta förtroliga underhandlingar för underlättandet af en öfverenskommelse. Detta meddelande gjordes det danska kabinettet d. 10 Maj, men det senare utbad sig först upplysning om Preussens afsigter med hänsyn till det landtområde, som det ville afstå. Den 23 Maj svarade grefve Bismarck härpå i en depesch till Köpenhamn, hvarest han gjorde frågan om afträdelsens omfång beroende af den angående de af Preussen äskade garantierna. Icke desto mindre ingick Danmark på underhandlingen och utnämnde sin gesandt i Berlin, Quaade, till kommissarie, hvaremot Preussen, som sjelf bragt dessa underhandlingar å bane, utnämnde en underordnad agent, legationsrådet Bucher. Under hela månader hade kommissarierna icke någon sammankomst, under den förevänning att förslaget om de garantier Preussen skulle fordra icke var utarbetadt. Slutligen mottog kammarherre Quaade i November ett memorandum, hvari de 12 bekanta garantifordringarne voro uppställda. Detta mottog Quaade samtidigt med det han begärt och fått permission för ett par månader, hvilket man naturligtvis kände i Berlin och sålunda begagnade till att draga ut på förhandlingarne. Under de första dagarne af detta år vände Quaade tillbaka till Berlin och medförde den danska regeringens svar, på hvilket hr Bucher afgaf gensvar. Med detta skickade Quaade prof. Larsen till Köpenhamn, på det denne skulle kunna meddela den nödiga förklaringen. D. 9 Mars 1868 svarade grefve Frijs, i det han förklarade sig villig att taga året 1846 till utgångspunkt för en öfverenskommelse om garantierna, och begärde med hänsyn till afträdelsens omfång omröstning efter Pragerfredens art. V. (Det är ej Danmark, utan Preussen som föreslagit underhandlingarnes ställande på basis af 1846). Preussen har ännu icke afgifvit något svar på denna depesch. Danmark har icke gjort någon begäran om inblandning af Österrike eller vestmakterna, utan har inskränkt sig till att d. 23 Mars meddela Österrike den med Preussen förda brefvexling, hvilket steg finner sin förklaring uti grefve Bismarcks ofvan nämnda förklaring af d. 18 Mars f. å. om Österrikes rätt att tillse Pragerfredens utförande. Vi hysa den fulla förtröstan — slutar Måem. dipl. — att hofvet i Wien ej skall underlåta att uppfylla sitt värf; ty alldenstund det lojalt uppfyllt alla de förpligtelser, Pragerfreden ålagt detsamma, är det fullt berättigadt att fordra detsamma af Preussen. Från Wien skrifves äfven mycket riktigt, att statssekreteraren i utrikesministeriet vändt tillbaka från Ofen med detaljerade instruktioner ang. den nordslesvigska frågan till gesandterna i Paris, London, Petersburg, Berlin och Köpenhamn. — Det vill häraf sy nas som att något steg i denna sak skall komma att tagas. Agn D