Göteborgsposten – 21 april 1868, sida 2

Af denna anledning skrifves från Polen till en tidning i Preussen: Lifvade som vi äro af den fördragsamhetsanda, som är egendomlig för vår nationalkarakter, önska vi uppriktigt, att denna barbariska lag måtte tillbakatagas, och vi glädja oss öfver att se, det deras sak väcker så stora sympatier i Europa. Men vi spörja i vår ordning, om den ryska lag, som beröfvar 10 mill. polackar rättigheten att förvärfva jord i de polska provinser, som blifvit integrerande delar af kejsardömet, är mindre barbarisk, och om tvångsförsäljningen är mensklig och rättvis. Vi spörja, om det icke är en våldsbandling att bemöta den katolska religionen såsom en främmande religion (sådant är det officiela uttrycket) uti ett väsentligen katolskt land. Vi vilja icke återkomma till de många handlingar af förföljelse och barbari, som utförts i vårt land och hvilka ej framkallat någon protest under åren 1864, 1865, 1866, 1867 och 1868; men mer än en gång, sedan vestpressen ropat sitt ve öfver den i Bucharest föreslagna lagen, hafva vi frågat oss sjelfva, om det icke skulle vara bättre för oss att vara judar; då skulle kanske vårt öde väcka större intresse och sympati bland de kristna. I Frankrike har den i vansinne aflidne deputeraden Henri Didier testamenterat Alexander Dumas d. y. sitt tafvelgalleri, värdt 100,000 fres, och Edmond About en summa af 60,000 fres. Den nyss af krigsrykten uppskrämda allmänna oron har åter börjat lägga sig efter de många officiösa och officiela fredsförsäkringarne. Från Amerika skrifves, att lagstiftande församlingen i staten Minnesota upphäft dödsstraffet och antagit en lag, enl. hvilken i kriminalfall den anklagade tillåtes sjelf vittna. I Liverpool i Englaud ha barnamorden nu blifvit så talrika, att regeringen tänker vidtaga allvarsamma mått och steg för brottens förhindrande. I Rysslands hufvudstad uppehåller sig f. n. guvernören i Polen, general Berg, i anledning af en plan hvilken går ut på att af de konfiskerade godsen och domänerna i det fordna konungariket upprätta 500 fideikommisser, hvilka skola fördelas bland ryska officerare och andra förtjenta ryssar. Preussens regering har från d. 15 d:a stationerat pansarfregatten Prinz Adalbert såsom vaktskepp vid Elbens mynning med det särskilda uppdraget att undersöka de utvandringsfartyg, hvilka från Hamburg afgå till Nordamerika, dels för att förekomma oordningar och missbruk af sådan art, som visade sig på utvandrarefartyget Leibnitz, dels för att törekomma värnepligtigt manskaps utvandring. — Det torde väl vara på tiden, att äfven den svenska regeringen i detta fall ruskar upp sig och söker förekomma utströmmandet af unga män, som ännu stå i beväringsåldern och således icke uppfyllt de skyldigheter till staten, som denna med allt skäl kan fordra för sin säkerhet och såsom ersättning för den vård och undervisning den lemnat dem under uppväxten och utbildningen till män. Det är väl under alla omständigheter något för lättsinnigt, huru mycket man än hyllar frihetens sak, att tillåta menniskor alldeles sans fagon anse sig lösta från alla förpligtelser till fosterjorden, blott de få lust att i en efter äfventyr och ombyte begärlig ålder lemna densamma. Preussiska regeringens åtgärd är sträng, men rättvis, och skall nog komma att vinna efterföljd äfven annorstädes, der man vill undvika att i farans stund möjligen stå utan kraftiga armar till försvar af hem och stat. pr