Göteborgsposten – 20 april 1868, sida 1

hade under loppet af sitt lif träffat tillsammans med många menniskor, som endast hade varit halmstrån i njutningarnes och bedrägeriets verld; som intet band och ingen historia hade haft; hvilka ingen hade brytt sig om; om hvilka ingen hade frågat, när de voro försvunna från de tummelplatser, hvarest deras närvaro hade varit välbekant, att ett dylikt exempel mer endast hade gjort litet intryck på Stewart Routh om än hans förbindelse med den ifrågavarande hade gjort det mera slående. I det han nu blickade tillbaka vid belysningen af denna uppenbarelse, kunde han ej upptäcka att någon antydan någonsin hade framställt sig för eller blifvit förbisedd af honom. Den döde hade aldrig låtit falla någon vink hvarigenom det hade kunnat upptäckas, hvem han egentligen var, och likaså litet hade han å andra sidan visat minsta lust eller böjelse att hålla sig dold, hvilken omständighet sannolikt skulle hafva väckt hans nyfikenhet och satt hans förmåga ätt uppsnappa hemligheten i verksamhet. Han hade aldrig, icke ens när hela hans förhärdelse och cynism icke hade varit tillräckliga att bringa honom till att alldeles glömma det förflutna, reflekterat öfver möjligheten af att han kunde få lära känna något om Philip Deanes historia utan låtit sig nöja med att hänföra den och dess slut till de förunderliga gåtorna i detta förunderliga lif och såvidt det berodde af honom sänkt hela historien i glömskans djup. Det hade aldrig förr händt honom något, som skakat honom så starkt som den upptäckt han hade gjort den föregående dagen. Det första intrycket på honom har man sett; det andra som hade varit en följd af hans samtal med hans