Göteborg d. 20 April 1868. Offentliga föreläsningarne. Efter att i den föregående föreläsningen ha betraktat alfrescomåleriet i Pompeji, öfvergick doc. Dietrichson i Fredags till mosaikmåleriet derstädes. Den märkvärdiga produkten af detta måleri, föreställande slaget vid Issus, analyserades, och tal. framhöll särskildt det märkliga i att detta konstverk, så uppfyldt af manlig keaft, dock troligen är måladt af en qvinna, Helena, Timons dotter, från Egypten. Hvad som mest bevisar pompejanarnes riktiga uppfattning af konstens bestämmelse att tränga in i lifvet, att utgöra dess skönaste och friskaste faktor utan att ställa sig som en motsats till dess prosa, det är den utomordentliga skönhetskänsla som visar sig i utförandet at alla, äfven de simplaste husgeråd. Från toaletttillbehören ända till kokkärlen i köket var allt konstnärligt arbetadt. Mest var detta fallet med dryckeskärlen och kandelabrar, och i Vatikanen i Rom finnes en 900 fot lång sal som är alldeles uppfylld af antika kandelabrar, den ene i skönare mönster än den andre. Så lefde man i Pompeji ett friskt skönhetslif. Glada samlades man liksom alltid på