Göteborgsposten – 18 april 1868, sida 1

Vintren rasat ut bland våra sjellar, sjöngo nyss de glada studenterna och vi trodde dem lika gerna som vi hörde dem, men när de stämde upp Våren är kommen, på sina kransar ängar binda, då ville vi så gerna, men vi kunde icke tro dem längre. Ännu några veckor och profetian har gått i fullbordan, men ack, då sjunga de ej mera för 088, vi kunna icke få taga dem med oss ut i naturens nysmyckade tempelsal och säga till dem: Ku först har sagan blifvit sanning! Och ändå, var dock i sjelfva verket våren här, då de nyss tjusade oss med sina toner. Köndes icke då den friska, upplifvande fläkten af denna den ungdomliga känslans, intelligensens, bildningens och sångens vår, som kommer isen kring det mest förskansade hjerta att tina upp, som förmår att förvandla en dyster ofruktbar öken till ett leende sol