Göteborgsposten – 17 april 1868, sida 2

Råttegängsoch Polissaker. Från Landsorten. Erkändt mord. Efter Borås Tidn. meddela vi följande: D. 81 sistl. Mars förevar åter vid tinget i Waby målet mot s. sappören Hed och dennes hustru, båda häktade för mord å enkan Karin Bengtsdotwer. De tilltalade hade städse förut uppgifvit, att de sökt förskaffa sig den arsenik, hvarom åtskilliga vittnen berättat, för att med densamma söka befria sig från råttor, hvilka de sagt hafva varit särdeles besvärliga. Nu deremot intygade flere vi:tnen och deribland de personer, som nu bebo de tilltalades stuga, att inga råttor der förefinnas ech att do tilltalades berörde föregisvande således vofe sanningslöst. Hed, som under hela ransakningen varit i en särdeles upprörd sinnesstämning och som uppdukat flere långa osammanhängande historier om huru Karin Bengtsdotter af misstag kommit öfver det gift, hvaraf hon aflidit, fann sig genom detta vittnesmål försatt i sådant trångmål att han på domarens allvarliga uppmaningar slutligen erkände sig halva föröfrat mordet i fråga, hvaremot han icke kunde förmås att nppgifva motivet för detsamma. Det är nemligen antagligt att detta skett för att förekomma upptäckten af åtskilliga stölder och mindre tillgrepp i trakten, men oaktadt Hed sålunda erkänt sig saker till mord ryser han för att blifva känd som tjuf, enär stöld i allmogens omdöme är snart sagdt det svåraste af alla brott. Heds hustru, som är särdeles illa känd, hade under hela ransakningen fräckt o h hårdnackadt nekat till medvetande om eller delaktighet i det skedda mordet, men då mannen slutligen erkände sig hafva begått detta, föll hon ljudlöst omkull på golfvet och syntes fullkomligt liflos. Möjligt år att hon uttröttad af den långa ransakningen och den spännande uppmärksamhet, hvarmed hon måste hafva följt densammas skiftande gång, fattad af en plötslig sinnesrörelse vid mannens oväntade bekännelse, fallit i en verklig vanmakt, men antagligare är att hon genom en låtsad sådan velat uppväcka mannens medlidands med henne, så att han ej skulle uppenbara hvad del hon kunde hafva haft vid brottets begående. I senare händelsen lyckades hon fullkomligt; ty mannen kunde ej förmås att erkänna någonting om hustruns tillgörande, ehuru allmänna omdömet är att det just varit denna, som drifvit mannen till brottet ifråga. Ransskningen blef emellertid ytterligare uppskjuten till d. 16 d:s. Guldets lockelser har frestat en guldsmedsanbetare i Gefle vid namn Fiom att, trots det tryggande i hans namn, afvika från dygdens stig och bestjäla sin husbonde. Guldsmedsarbetaren bar alltsedan i Julas befunnits förfara oärligt vid sitt arbete och oaktadt varning, icke låtit sig rätta. Af till förarbetning mottaget guld har han undanstulit och deraf förfärdigat broscher, berlocker, ringar och örhängen, dem han sörsältetill sörsta delen å värdshug. Stämpling å pjeserna lärer hafva skett med från annat håll förskaffade stämplar, men kontrollstämpel saknas, Begäret att lefva öfver de tillgångar, hans arbetsförtjenst bringat honom, anses halva fört den olycklige in på brottets väg; ett exempol bland många, som erinrar om nödvändigheten för enhvar att följa den gamla regeln: Åarbeta med trohet och hushålla med förständ-. Dalkarlavildsinthet. Bland en trupp dalkarlar, som häromdagen anlände till Gefle för att begifva sig till Ljusne på sommararbete, befanns en vild sälle hvilken, upphetsad af nektarn från krogdisken, i vildt öfvermod med knif i hand under hotfulla åtbörder svängde omkring på stadens torg, derifrån han kommen in på gården till stadshuset öfverföll en sin reskamrat och, utan att byta ett ord med honom, gaf denne ett djupt knifhugg, som gick öfver ögonbrynet in i kindbenet och uppskar detta med ett 3 tums sår. Den sårade affördes efter stor blodförlust till fältskär, som måste hopsy kinden, och den vilde kamraten inmanades i häkte. En vandrande gesäll, som uppgifvit sig vara bagare samt mantalsoch skattskrifven här i staden, bar i början af månaden för losdrisveri och tiggeri blifvit häktad i Hernösand, derifrån han med fångskjuts skulle hitförpassas. Stadsfiskalen i Hernösand omnämner i sin rapport om häktningsåtgärden att mannen, hvars namn är J. A. Berglund, vandrat från hus till hus i staden och begärt en liten hjelp till resank, hvarförutan han på ett ställe, der han päträffat endast en piga och några barn hemma, varit så närgången, att han af pigan pockande begärt att sen RETAS TT TRASTEVERE ——k—