Göteborgsposten – 17 april 1868, sida 2

sjelfva så tillfredsställande och lugnande, att mr Felton som icke hade något skäl att vänta sig lydnad af sin son, kände sig befriad från hela sin fruktan — som var oredig och obestämd i jemförelse med den som hade börjat att plåga George — och först sedan hans systerson hade gifvit honom några mycket talande blickar och han hade sett mrs Ireton P. Bembridges vackra mörka ögon vända sig otvetydigt mot det allegoriska uret, som utgjorde en af hufvudprydnaderne i Schwarschildbyggningen, sade han: — Min systerson har aldrig sett sin kusin, mrs Bembridge och jag har intet porträtt af honom med mig. Jag vet att ni samlar fotografier och måhända har ni ett af Arthur? — Jag hade ett, mr Felton, svarade mrs Bembridge, och skulle med nöje ha visat mr Dallas det igår, men jag har tyvärr mistat det på ett oförklarligt sätt. — Jaså, sade mr Felton, det är högst olyckligt. Hade ni det då icke i ert album? — Jag bar det i en medaljong, svarade damen med en ganska betydlig tillökning af den lifliga tärgen på hennes kinder, och det till en dyrbar guldmedaljong. Jag skall låta efterlysa den. — Tillat att jag ombrsörjer det tör er, sade mr Felton. Om ni vill gifva mig, en beskrifning på medaljongen och kan säga mig hvar ni var igår, och vid hvilken tid förlusten skedde, skall jag genast taga mina mått och steg för att återskaffa er den; det lyckades kanhända icke, men vi kunna ju försöka det. (Forts)