Göteborgsposten – 17 april 1868, sida 2

— het och understödde sin onkel så kraftigt i att hålla samtalet inom strängt affärsmessiga gränser, att damen snart öfvertygades om att han var hennes uppmärksamhet ovärdig. Det fattades henne icke en viss godmodighet som vanligtvis medföljer skönhet, rikedom och frihet, och hon afgjorde saken med sig sjelf genom att betänka att den unge mannen sannolikt var förälskad i någon flicka, till hvilken han skref vers och för hvars skull han ansåg det passande att visa sig likgiltig mot hvarje annan förtjuserskas behag. Icke heller harmades hon öfver hans otillgänglighet, men fann endast att det var en besynnerlig tillfällighet, att mr Feitons systerson var lika så litet sinnad som mr Felton sjelf att böja sig för kärleken och kände sig frestad att afbryta samtalet så fort som möjligt. Till följe häraf gjorde hon sina svar på mr Feltons frågor mer och mer korta och kalla allt efter som de aflöste hvarandra så att han fann det något svårt att framställa just den fråga, hvarpå George synnerligast hade lagt vigt. Han såg ej hur djupa och mörka hans systersons aningar hade blifvit, och George grep hvarje förevänning som erbjöd sig till att förhindra en fruktan att uppstå, som sedan den en gång blifvit uppväckt, måste blifva häftig och förskräcklig. Af mrs Ireton P. Bembridge hade han erfarit några at de omständigheter, hon hade meddelat Routh, såsom att det hade varit den unge Feltons afsigt att komma till Homburg ungefär vid den tid af året som de nu hade uppnått, och att han hade rest från Paris och iakttagit en lika fullständig tystnad mot henne som mot mr Felton sjelf, De upplysningar hon kunde meddela voro i sig