Göteborgsposten – 17 april 1868, sida 1

Hvad visste hon om hans förhållande till mrs Bembridge? Hade hon bevakat honom? Hade någon af slottets sqvallrande tungor framfört nyheten om den eröfring den vackra amerikanskan gjordt? Detta kunde svårligen vara förhållandet, ty Harriet kände ingen annan än George i Homburg, och George visste ingenting om saken. Han var ju antingen hos sin mor, eller hos sin onkel, eller hos Harriet sjelf. Dessutom skulle ej George kunna säga något till Harriet, som kunde göra henne bedröfvad. Karlen var en alltför godhjertad narr för att göra något sådant, tänkte hans fordne vän med mycken tillfredsställelse. Han måste likväl uppgöra saker. med Harriet; under hvilka förhållanden som helst finge han ej ställa sig oense med henne och särdeles ej nu. Hon kunde ej ha annat än en obestämd kännedem om förhållandet, och han måste försöka att lugna henne; ty ehuru han var utledsen vid henne, ehuru han i detta ögonblick hatade henne och kände att han sannolikt fortfarande skulle komma att hata henne, ansåg han sig ej kunna vara utan hennes hjelp. Om den vackra amerikanskan vetat hvilka sannolikheter och möjligheter som föresväfvade Reuth med afseende på henne, då han efter det Harriet aflägsnat sig stod och blickade ut genom fönstret, skulle hon säkert kännt sig något illa till mods. Det hände emellanåt att mrs Ireton P. Bembridge erfor ett obehagligt intryck af att hennes nye beundrare var en man med mera djerfhet och hänsynslöshet än hon önskade, men hon förjagade det meg den reflexionen att sådant kunde vara pikant nog för en