Göteborgsposten – 16 april 1868, sida 1

— andra ord den aftonen bringade fram på scenen ett urval af det bästa hans sällskap kan prestera. Vi skulle i sådant fall vilja föreslå: 4:de akten ur La Traviata, d:o d:o ur Trubaduren och för öfrigt från programmet till inställda Concert Spirituel följande nummer: Romans och qvintett ur Un ballo in maschera samt 3:dje aktens final ur Ernani af Verdi, aria ur Semiramide af Rossini, 2:a aktens final ur Lucia samt Sul Baltico, preludium för orkester af kapellmästaren Faccio. Helt säkert skulle publiken finna mera nöje af ett sådant program än af hvilken som helst af dessa åsullständigaoperor med klen ensemble och tragi-komiska statister till mer eller mindre störande staffage. Då medlemmarne af aperasällskapet Lördag natt afresa till Kristiania och Lannerska balettsällskapet om Måndag till Norrköping, blifva ovannämnda 3:ne representationer ovilkorligen de sista härstädes, och detta antagligen för en ganska lång tid. Med kännedom om den karakter af flyttfåglar som italienska sängartiser i allmänhot ega är det nemligen föga sannolikt att vi någonsin här mera få återse medlemmarne af det operasällskap som nu en tid bortåt uppträdt på Nya Teaterns scen. Hvad Lannerska balettsällskapet angår torde åtminstone åtskilliga år komma att förgå, under hvilka vi endast i minnet kunna återupplifva de många angenäma-stunder, som m:llerna Lanner och Linda samtzhr Francesco genom deras öfverlägsna talang förskaffat oss. Vi anse oss böra fästa uppmärksamheten på att representationerna numera börja kl. 2,8 e. m. Engagement. Man vill veta att italienska operasällskapets talangfulla primadonna, m:ll Calisto, erhållit anbud från k. teaterdirektionen i Stockholm om engagement för denna eller nästinstundande säsong. V. Sveriges Hushållningssällskapers utställning härstädes af slagtdjur, mejeriprodukter samt salt, kött och fläsk kommer icke, som förut tillkännagifvits, att ega rum Onsdagen d. 27 nästk. Maj utan en vecka förr eller Tisdagen d. 19 Maj. Anmälningar om utställningsföremål böra i följd häraf vara inlemnade till grossh. hr C. E. Bratt härstädes senast Fredagen d. 15 Maj. Wijkanderska katastrofen kastar en ny mörk skugga öfver en del af vårt lands affärslif i allmänhet och särskildt öfver våra ogiltiga sociala förhållanden. I det förra hänseendet är det pressens pligt att på det allvarligaste protestera mot denna svindel, som bygger upp ihåliga spekulationers korthus, de der ramla vid första vindpust, men i sitt fall rubba det allmänna förtroendet och skada vår kredit i utlandet, utan att nämna de ofördelaktiga omdömen om folkets moralitet, till hvilka den ger anledning. I det senare fallet är det pressens åliggande att med outtröttlig energi påpeka de sociala bristerna, för att tå en förändring bragt till stånd, hvilken kan göra våra förhållanden mera sunda. De ofantliga förfalskningar, till hvilka Wijkander gjort sig skyldig, synas, såsom vanligt hos sådana brottslingar, härleda sig deraf, att han, ej nöjd med en enklare, med hans förmögenhetsvilkor mera öfverensstämmande verksamhet, kastat sig uti ett företag, för hvars bedrifvande fordrades kapitaler, vida öfverstigande dem öfver hvilka han kunde förfoga. I stället för att efter hand gifva sin verksamhet en allt större utveckling, greps han af den tyvärr alltför vanliga yrseln att vilja hastigt bli mycket rik — en yrsel af hvilken vårt land lider och ytterligare skall komma att lida mycket. Rikedomen medför makt och ett högt yttre anseende. Det är ett lyte hos vår tids menniskor, likasom hos Moses tolk i öknen, att dansa för guldkalfven. Den, som gäller för att vara rik, är, som sagdt, en mäktig man och alltför många böja rygg för honom, ifven om de inom sig anse sig stå ötver honom. Det är den slafviska dyrkan af penningen, som vållar detta lyte. Men alla atzudabeläten hvila på lerfötter; de skola falla. Det är emellertid, under det ställningen är sådan den är, icke underligt, att många ej ky hvilka uppoffringar som helst för att åtcomma rikedomen, hvilken för makten med ig i släptåg. Det är så angenämt att få rara halfgud. På slumpens lotteri göras svindlande inatser. Man plundrar först sig sjelf och ned