Göteborg d. 16 April 1868. Musik. Den konsert, som dir. J. A. Josephson, med biträde af härv. musikälskande damer, sångare från Upsala och musici, i gå: afton gaf i Elementarläroverkets Sollennitetssal, var som man kunrat förestälsa sig er sällsynt musikalisk högtid. Det är visserligen ingalunda sällsynt, minst i vår Nord, att få höra friska och klangfulla röster, väl sammansjungna qvartetter och körer, men en sådan fulländning i töredraget som utmärkte de i går utförda nummerna för mansröster, är en så sällsynt företeelse utom universitetslifvet, att vi i sanning tveka om hvilken känsla. som mäktigast rörde sig hos de förtjusta åhörarne, beundrans eller tacksamhetens. Om vi nu vilja söka att utforska orsaken till den trollmakt som ligger förborgad i studentsången, så tro vi den helt enkelt bero derpå, att den öfvade studentsångaren, eller kanske rättare uttryckt sångare-studenten, med den friska känsla som utmärker ungdomen förenar den säkerhet i uppfattningen som ensamt tillhör den bildade sångaren. Sången utgör, som man vet, ett af studentlifvets skönaste behag, den utgör den renaste, mest lifvande kryddan i dess glädje. Den ljudar lika friskt och tjusande hemma i det anspråkslösa studentrummet som vid bålens rand eller i den stilla natten utanför föremålets fönster. Så är hela stvdentlifvet för den lycklige Apolloson, hvilken Försynen förlänat den skönaste af alla gåfvor, sångens, en enda fortlöpande musikskola; nästan omärkligt, under skämt och löje, tränger han allt djupare och djupare in i konstens mysterier, och då han slutligen en gång måste lemna studentlifvet syggen och med vemod i hjertat för sista ——— — —---X----X-----!?! L LL