Göteborgsposten – 15 april 1868, sida 2

Från Utlandet. Frågan om krig eller fred diskuteras så lifligt och allmänt af pressen, att man med allt sog kan spörja sig sjelf: hota verkligen farorna af ett europeiskt krig? Och detta fastän Europas kabinetter gifva hvarandra försäkringar om de fredligaste afsigter. Det är isynnerhet i Frankrike, som saken är lifligast på tal. Regeringens oerhörda och ifriga rustningar berättiga äfven allmänheten att förråda spänning. Opinion Nationale säger: Hvarför se vi den ofantliga summan af 396 millioner i den ordinarie budgeten för 1869 och 38 mill. i den utomordentliga, eller inalles 434 millioner? Hvarför slukar flottan nära 180 millioner — eller båda departementen mer än 613 millioner? Det säges nu, att äfven dessa summor, så stora de än äro, befunnits otillräckligå, och att stora summor användas för samma ändamål, fastän de figurera under andra budgetsposter. Det föreslagna lånet om 450 mill. har fördröjts i strid mot hvad som är vid dylika tillfällen annars vanligt; och detta dröjsmål förklaras af en tillämnad tillökning i krigsutgifterna. Allmänheten har med oro jemväl märkt, att 6 divisioner i st. f. 3 skola i år bilda lägret vid Chalons, att på olika punkter inom landet ett visst antal divisioner äro redo att samlas, att organisationen af det nya nationalgardet påskyndas i all brådska, att alla slags militära förberedelser pådrifvas med samma ifver som om krig vore öfverhängande, och allmänheten drager naturligen deraf den slutsatsen, att om freden är viss, äro alla dessa utgifter utan gagn, och att, om kriget är oundvikligt eller endast sannolikt, de europeiska makternas fredliga försäkringar ihåliga, ouppriktiga och farliga. Bladet fortfor: Det finnes bland kronans rådgitvare ett fredsoch ett krigsparti. Deras namn äro i hvar mans mun, deras samtal upprepas och deras utsigter till framgång vexla med hvarje vecka alldeles som kursnoteringarne vid Börsen. En sådan ställning inom den allmänna meningen är demoraliserande och ovärdig en sådan nation som Frankrike och dess regering. Det är önskligt, att den allmänna opinionen uttalar sig angående dessa saker sålunda, att den ger regeringen tillfälle till en formlig förklaring, hvilken skulle göra slut på all denna ovisshet. Frågan gäller icke, huruvida hr Rouher är för freden och marskalk Niel för kriget; eller att försöka utgissa den suveräns tankar, hvilken författningen ger rätt att bestämma om krig eller fred; utan snarare att utfinna, hvad Frankrike sjelft tänker derom. Uti saker at sådan vigt kan regeringen icke strafflöst göra sig skyldig till sjelfbedrägeri, och faran skulle vara stor, om hon skulle begagna de rättigbeter, som förtattningen ger henne, utan at! förut tillspörja landet. Opinion säger till sist: De ofantliga summor, som nedläggas i budgeterna för ar. måen och flottan, skola ålägga lagstiftande kå ren att af regeringen begära förklaringar angående dess politik — såframt hon har någon sådan. Att gå på så som vi göra med at TT