Göteborgsposten – 11 april 1868, sida 2

277 ÅÅ mAmii ( s hvilken disputerat för sin grad och i sin disputation uttalat materialistiska tendenser. Han bestod profvet och reste derefter genast hem, för att ösfvertaga sin saders praktik. Men de klerikala hade börjat väsnas i Paris och tryckte starkt på undervisningsministen, som nu afskedat honom: och: förklarat honom oberättigad att sin läkarekonst utöfva, derför att han i sin disputation förnekat moralens principer och strafflagens myndighetInförseln i Frankrike har under de båda första månaderna af detta år nppgått till 511 mill! mot 449 mill; förlidet år. Deremot har utförseln ånyo aftagit. Den har från 450 mill. år 1867 fallit till. 425 mill. d. å. Det är väsentligen lissmedlen, som bidraga till stegringen af införselsiffran, fastän införseln af desamma redan under förl. år varit ovanligt stark. Uti intet europeiskt land hafva judarne hittills lefvat under ogynsammare förhållanden än i Donaufurstendömena. Deras antal uppgår till inemot 200,000, af hvilka ungefär en femtedel säges bestå af ursprungligen österrikiska undersåter, invandrade från Siebenbiirgen, Bukowina och Ungern. I Donaufustendömena ha judarne, likasom i Galizien och Polen, efter hand arbetat sig upp till en betydelsefull ställning i samhället, emedan de flesta penningaffärer och en betydande del borgerliga yrken kommit i deras händer, mest derför att dessa länder sakna en driftig och bildad medelklass. Den mindre adeln, hvilken är mycket talrik Moldau och Walachiet, står till en del i pekuniert beroende af den judiska statsbefolkningen; man har just af detta skäl alltid sökt upphetsa de rumeniska småborgarne och den okunniga landtbefolkningen emot dem. Ett bevis härpå äro de talrika judeförsoljelserna, som under senare ären egt rum i Donaufurstendömena. Ännu i fjor hände det, att österrikiska judar blefvo utplundrade och misshandlade i staden Berlad. En deputation, som klagade härötver hos furst Carl och hans ministrar, blef efter hemkomsten kastad ifängelse; Österrike ålade sin representant i Bucharest, baron Edler, att taga vård om de olyckliga, men utan resultat. Saken synes vara den, att furst Carls minister Bratiano sjelf tillhör det parti, som önskar utöfva den största möjliga tryckning på judarno. Emellertid har frågan om judarnes ställning i Råmenien kommit till en vändpunkt genom ett lågförslag, som i Mars månad inlemnades i lagstiftande församlingen i Bucharest af 31 deputerade (ur den demokratiska venstern) och hvilket genom sina barbariska, till en del löjliga bestämmelser ådragit sig alla kabinetters uppmärksamhet. Förslaget gick ut derpå, att judarne hädanefter icke finge förvärfva fäst egendom i Donauturstendömena, att de finge sälja lifsmedel till andra än deras troslagförslag har emellertid genast följts af proendast finge bo i vissa städer, att de icke vänner, att de borgerliga yrken, som kunde tillstädjas dem, borde inskränkas till ett ytterst ringa antal, att de skulle förbjudas upprätta nya skolor och synagogor samt en mängd andra bestämmelser i samma anda. Detta tester från de utländska agenterna. Det är troligt, att samtliga stormakterna skola i en identisk note protestera mot det rumeniska parlamentets handlingssätt. På de diplomati ska förfrågningar, som tillställts regeringen i Bucharest, skall furst Carl hafva svarat, att hans rådgifvare stå alldeles utom denna sak, ett påstående som likväl icke tros i utlandet. Emellertid tyckes den rörelse, som nämnde lag har väckt, och de klago-adresser, som judarne i Moldau tillsändt sina trosvänner i andra länder, hafva kommit de radikala förslagsställarne att vackla. Ett officiöst telegram från Bucharest at d. 1 d:s meddelar, att 10 af de 31 förslagsställorne (bland hvilka. äfven församlingens ordförande) tagit tillbaka sina underskrifter och att man af de återstående 21 väntar, att de skola låta hela lagförslaget falla. Regeringen skall i hvarje fall vara besluten att bekämpa förslaget, om det åter kommer fram på landtdagen, hvilken uppskjutit sina förhandlingar till Maj månad. Österrikes deputerade kammare har redan slutat diskussionen om den interkonfessionela lagen, och de deputerade kunna under påskferierna i sina hem förkunna såsom en glad nyhet, att de privilegier, hvilka af kyrkan tagits i anspråk gentemot staten och andra trossamfund, nu slutligen fallit. Den interkonfessionela lagen ordnar de särskilda bekännelsernas förhållande till hvarandra i humanitetens och rättvisans anda. Den entusiasm, som under de första månaderna efter den sorgliga träffningen vid Mentana gaf sig tillkänna inom Roms officiela kretsar, har nu åter fullständigt dunstat bort, och svagheten i den grundval, på hvilken påfvens verldsliga välde hvilar, visar sig tydligare med hvarje dag. Kommendanten på S:t Angelo, öfverstelöjtn. Pifferi, är häktad och har inneslutits i detta citadells fängelse,