Göteborgsposten – 11 april 1868, sida 2

Från Utlandet. Det tyckes vara en allmän ötvertygelse, att i den nordslesvigska frågan något allvarligt kommer att tillgöras. Om någonting verkligt ligger till grund härför, lemna vi derhän, men det kan nog hända, att något nu måste företagas, eftersom saken kommit på tapeten och väckt ett för Preussen ingalunda angenämt allmänt uppseende. Ingenting kunde för Danmark komma lägligare, och dess vänner inom den större europeiska pressen hå gagnat det mycket, genom att sålunda bringa ärendet på tal. Den danske krigsministern Raaslöffs plötsliga resa midtunder detta larm till Paris har, om den också ej företagits i politiska syftemål, såsom Danmarks officiela organ vill låta påskina, ej obetydligt gagnåt i detta afseende. I Paris har hans ankomst verkat oroande på Börsen, så att en af regeringens tidningar, la Patrie, funnit sig tillochmed befogad att, för Börslugnets återställande, gendrifva ryktena om Frankrikes diplomatiska mellankomst i förhandlingarne om Nordslesvig och att förklara, det danska krigsministerns resa till Paris och London ej har någon politisk karakter. Artikeln slutar sålunda: Den ståndpunkt, hvarpå förhandlingarne mellan Danmark och Preussen befinnu sig, gör inga särskilda diplomatiska ansträngningar från Danmarks sida i Paris nödvändiga. Man kan visserligen önska, att förhandlingarne ginge litet raskare framåt, ty befolkningarnes intressen väga lika mycket i vägskålen som de politiska intressena, hvilka i Berlin isynnerhet diskuteras, men vi kunna likväl icke medgifva nödvändigheten af en inblandning, som skulle rubba den närvarande ställningens karakter och ändra partiernas hållning. Denna artikel är visserligen mycket hofsam till formen, men den är dock till innehållet ganska skarp, i det den högt och tydligt uttalar sig ogillande öfver Preussens beteende att endast fästa sig vid den politiska sidan af nordslesvigska frågan och ej vid nationalitetssaken, hvilken dock skall, enl. Pragerfreden, vara den bestämmande. Detta är sakens kärnpunkt, och den franska regeringstidningens förklaring angifver, att franska regeringen fortfarande sasthåller vid nationalitetsprincipen, hvilket vill med andra ord säga, att hon gillar danska regeringens hållning, hvilken just betecknas af anslutning till den