Göteborgsposten – 8 april 1868, sida 2

Nägra andra personer instämde i hufvudsaken i dessa uppgifter. Med anledning häraf hade vederbörande poliskommissarie ingifvit en rapport till poliskammaren om saken, hvilken naturligtvis vid så fullkomlig brist på bevisning måste förfalla. Emellertid måste det medgifvas, att fröken X:s bestämda uppfattning af det sätt hvarpå tilldragelsen skulle skett, plus de båda skadorna på hennes venstra ben, hvartill kom att i en af hennes kjolar, just öfver det ställe der skadorna förekommo, funnos ett par refvor, hvilka ej gerna kunde ha blifvit förorsakade af ett vanligt fall på gatan; hvilken omständighet var egnad att inge den förmodan, det fröken X. ändock blifvit omkullkörd. Följaktligen spred sig ett visst tvifvel om polisens sanafärdighet, hvilket förhållande föranledde en ny undersökning. Denna, vid hvilken samtliga vittnena hördes på ed lemnade icke heller den ringaste bevisning mot droskkusken Johansson eller stöd för det antagandet att fröken X. skulle blifvit omkullkörd, hvarför poliskammaren, såsom orden föllo sig, fann sig nödsakad att frikänna kusken från ansvar. Det har redan bifvit i denna tidning omnämdt att urmakaregesällen J. A. Nilsson d. 28 Mars på förmiddagen aflägsnat sig ur urmakaremästaren P. J. Wallns butik, der han var anställd som biträde, dervid medtagande tvenue riua ucd rosenstenar, tvenne brostknappar med d:o, ett guldoch ett silfverur, en silfversnusdosa samt en ytterrock, ett par byxor och 2:ne skjortor. Det har äfven omnämnts att mannen blifvit gripen i Warberg, hvarest han bortbytt ett guldur, som dock ej var detsamma han stulit från Wallen. . Denne Nilsson var i går inställd till förhör i poliskammaren. Det är en person med ett särdeles skurkaktigt utseende. Åt sitt något rödaktiga bår synes han egna stor omsorg. Det är upplagdt i eleganta lockar och på fashionablaste sätt benadt midt i pannan. Hvad hans toalett beträffade, hade han, på han blef gripen, på sig Wallns rock och byxor samt den ena af de från Wallen stulna skjortorna. De båda första plaggen påstod han sig ha köpt af wallen och betalt med arbete. Hvad skjortan beträffade sade han sig köpt densamma någonstädes, men hvar detta skett kunde han ej minnas. Vid häktandet innehade han ett guldur, men detta hade han egt 1 flera år. Oaktadt dessa uppgifter synbarligen alla voro osanna, kunde den tilltalade likväl icke förmås att ändra desamma, utan förnekade han helt och hållet att ha begått den ifrågavarande stölden. Vid Wallen var han icke alls bunden, sade han, och det var derföre ej underligt att han lemnade honom så som han gjort. Målet uppsköts på åtta dagar och Nilsson återförpassades till cellfängelset. Ttisssst—